Ett litet steg för vetenskapen men ett stort steg för doktoranden

I veckan som gått nåddes jag av den glada nyheten att min första artikel (nåja, den första artikeln jag är med på - en kollega är synnerligen välförtjänt förste författare) har publicerats. Den handlar om bariumzirkonat och tänkbara förklaringar till varför korngränserna har så dålig protonledningsförmåga, som jag skrev om i mitt förra inlägg här.

I kort sammanfattning så har vi kollat på om så kallade syrevakanser gillar att sitta i korngränserna i bariumzirkonat och hur det i så fall påverkar protonerna. Syrevakanser är när en plats i materialet som borde ha innehållit en syreatom är tom. Syrejonen har en elektrisk laddning på minus två elementarladdningar eftersom den har två extra elektroner, så när den försvinner ser det ut som om tomrummet den lämnar är positivt laddat. Om syrevakanser har lägre energi i korngränsen än i resten av materialet, vilket de verkar ha, så kommer de att samlas där och korngränsen blir positivt laddad. Protonerna, som också är positivt laddade, kommer att stötas bort av den positiva korngränsen och får då svårt att ta sig förbi den vilket sänker ledningsförmågan.

Artikeln är, som de flesta vetenskapliga artiklar, tyvärr inte öppen för allmänheten. Man kan dock alltid läsa den korta sammanfattningen eller abstract.