Ny artikel!

Nu har den första artikeln som jag är förstaförfattare på kommit ut! Sammanfattningen kan läsas här. Det vi har gjort påminner ganska mycket om den förra artikeln,  men här har vi också inkluderat protoner i våra beräkningar. Det visade sig att de också kan sätta sig i korngränserna och på så sätt göra korngränserna laddade, vilket hindrar andra protoner från att ta sig förbi.

Om rättning och rätt bedömning

För några novembergrå arbetsveckor sedan satt jag och rättade en stor hög tentor från förra läsperioden. Det är ett ibland svårt men väldigt nödvändigt arbete, som blir enklare när man kan göra sig en bra rättningsmall och har någon att diskutera de svårare bedömningarna med. Dessutom åtföljs det alltid av en del administration av typen skriva in siffror i excel-ark.

Det är där de rent praktiska problemen börjar.

Tentorna på högskolan är sen några år tillbaka anonyma. Istället för studentens namn och personnummer högst upp på pappret finns där en kod, unik för varje student som skrivit tentan. Enligt reglerna ska man rätta tentorna och sedan skicka dem till kansliet, där de vet vilken student som har vilken kod och för in resultatet i alla nödvändiga system. Anonymiseringen är till för att motverka diskriminering, såväl medveten som omedveten, på grund av ålder, kön, härkomst och annat som oftast kan utläsas ur en persons namn och personnummer. Så långt är allt gott och väl.

På den aktuella kursen har vi dock också två så kallade duggor, mindre prov utspridda under kursens gång. Duggor och inlämningsuppgifter är bra (och i regel uppskattade av studenterna) för att de ger en uppfattning om hur svår tentan kan tänkas bli och för att de motiverar studenten att börja plugga innan sista veckan. Dessutom ger de i det här fallet bonuspoäng på tentan.

Där infinner sig emellertid ett problem, för duggorna är inte anonyma. Resultatet från duggorna är associerade med studentens namn, inte den anonyma koden. Vi vet alltså inte vilka bonuspoäng som hör till vilken tenta. Kansliet vill ha tentaresultaten med bonus adderade, och studenterna vill ha sina resultat med bonuspoängen inräknade (gärna så snart som möjligt). För att kunna meddela resultat och betyg på ett smidigt sätt hade vi egentligen behövt avanonymisera tentorna. Vi har inte hittat någon bra lösning på det här problemet, vilket medför att hanteringen just nu är allt annat än smidig.

Är det värt det, då? Är risken för diskriminering så stor att de anonyma tentorna gör en väsentlig skillnad? Jag vet inte, men det finns studier (som denna) som pekar på att riskerna finns. Jag vet ingen som medvetet skulle ägna sig åt diskriminering, men å andra sidan är den här typen av diskriminering sannolikt oftast omedveten. (När jag rättar de icke-anonyma duggorna brukar jag faktiskt försöka påminna mig själv om detta ibland, i ett försök att göra mig själv medveten och därigenom minska risken.) Å andra sidan finns också viktiga examinationsformer som inte går att anonymisera, som laborationer, projektredovisningar eller muntliga tentamina. Salstentor är kanske den vanligaste examinationsformen, men det är inte den enda och den kan inte testa alla relevanta kunskaper. Därför är de andra examinationsformerna väldigt värdefulla - men kanske mer riskabla ur ett diskrimineringsperspektiv.

Jag kan faktiskt inte avgöra hur stort behovet av anonyma tentor egentligen är, men våra problem med administrationen är naturligtvis små jämfört med de problem som skulle uppstå om en grupp studenter blev systematiskt diskriminerade. Mest av allt tycker jag det är tråkigt att problemet med diskriminering över huvud taget existerar.