När jag kollar i bloggarkivet ser jag att det sista jag publicerade innan semestern var ett svar på en krönika i DN där krönikören ifrågasatte behovet av matematikundervisning utöver de mest basala grunderna. Han verkar ha startat en trend, för på Göteborgs-Postens hemsida finns idag en debattartikel på samma tema. Artikelförfattaren hävdar att de flesta (han exemplifierar med sjuksköterskor och poliser) aldrig behöver lösa en andragradsekvation eller räkna på vinklar i sitt yrkesliv och menar därför att man bör ta bort matematiken från gymnasiet. (Ja VARFÖR ska man lära sig nåt man inte kan tjäna pengar på?) Algebra ser han som ett kuriosa eller hobbyverksamhet, dessutom anser han att de eftergymnasiala utbildningar som idag kräver förkunskaper i matematik ska anordna de kurserna själva.
Det var framför allt en formulering i artikeln som drog till sig min uppmärksamhet, då artikelförfattaren undrar: "Vill vi ha lydiga räknestickor som gör det som maskiner ändå kan göra
eller vill vi fostra människor som skall fungera i ett
konkurrenskraftigt samhälle på 2000-talet?" (Magnusson 2012)
Låt oss bena upp detta lite. För det första, "det som maskiner ändå kan göra". Jag utgår från att Magnusson här syftar på datorer och då ska man vara mycket medveten om en sak: för att få maskinen att göra det du vill att den ska göra åt dig måste du förstå det du vill att den ska göra. Ska du själv programmera en rutin måste du ha en djup förståelse, ska du bara använda ett program någon annan skapat kan det räcka med lite ytligare kunskap, men för att använda programmet och tolka resultatet korrekt måste du förstå hur det fungerar. Datorer är bra på att göra saker på samma sätt gång på gång utan att göra fel, men än så länge kan de flesta datorer inte tänka åt oss.
För det andra, "lydiga räknestickor ... eller ... människor som skall fungera i ett konkurrenskraftigt samhälle". Det finns ingen verklig motsättning mellan att kunna räkna och att utöva kritiskt, analytiskt tänkande! Snarare är det så att kritiskt tänkande kräver kunskap för att utvecklas. Om du ska analysera sådana företeelser som klimatmodeller och nationalekonomi på djupet så BEHÖVER du förstå matematiken som de bygger på.
Artikelförfattaren skriver att den nya gymnasieskolan vill höja resultaten utan att höja kostnaden, enbart genom att ställa högre krav. Det är fullt möjligt att han har rätt i att det inte fungerar. Hans hävdar också att hans förslag om att slopa matematikundervisningen är lika kostnadseffektivt. Jag tror att båda varianterna är lika dumsnåla - lösningen är snarare att börja pröjsa vad bra matematikundervisning kostar.
P.S.
Av en händelse så läste jag den här artikeln under en paus på jobb, samtidigt som jag genom mitt halvöppna kontorsfönster hörde ljudet av nya studenter (så kallade nollor, om de går på Chalmers, eller recentiorer om de går på Universitetet). Dessa blivande naturvetare och ingenjörer lägger två veckor innan ordinarie kursstart på att (1) lära sig datorsystemet och (2) snabbrepetera de delar av gymnasiematten som är som mest viktiga för deras fortsatta studier. Jag ryser vid tanken på hur det skulle bli om de inte kunde det mesta av denna gymnasiematte innan. Det skulle antagligen ta mellan en och två terminer att lära sig den. Dessutom skulle det i stort sett behöva ske innan man börjar med de riktiga fysikkurserna - för att inte tala om de avancerade mattekurser som tar upp nästan halva tiden de två första åren. Jag tvivlar starkt på att någon som vill studera naturvetenskap (eller medicin, för den delen) vill förlänga sin redan långa utbildning ytterligare bara för att göra det lite lättare på gymnasiet.
Magnusson 2012, debattartikel i GöteborgsPosten 2012-08-24
