Jag ser att det i vanlig ordning har blivit ett ganska långt uppehåll här på bloggen. Den här gången tänker jag skylla på att jag läst en av de kurser som jag behöver för min examen, och det blev ganska intensivt i andra halvan av maj när tentan närmade sig. När den väl var överstånden var jag naturligtvis tvungen att kasta mig över forskningen, som också den blivit lite lidande av tentaplugget.
En del saker har jag ändå hunnit med parallellt med kursen, till exempel att granska en populärvetenskaplig artikel om min licentiatuppsats. Det var institutionens duktige kommunikatör ville skriva den och publicera på Styrkeområdet Materialvetenskaps sidor, som ett exempel på vad vi gör.
Ett annat styrkeområde (alltså, ett tvärvetenskapligt forskningsfält som Chalmers satsar på) är nanovetenskap och -teknik. Jag råkar vara med där också med mitt lilla grafenprojekt, men styrkeområdet är oerhört mycket större än grafen - det sträcker sig från kvantdatorer via nanopartiklar till biologi och medicin. Jag fick en uppfattning om precis hur brett fältet är i förra veckan när vi hade en minikonferens med massvis med intressanta seminarier. Som vanligt får jag inte riktigt plats med allt i ett inlägg och får hoppas att jag kan återkomma till det senare. Däremot ska jag genast dela med mig av det icke-fysikrelaterade guldkornet: En kemiprofessor från Edinburgh nämnde i inledningen på sitt föredrag att sir Arthur Conan Doyle studerade medicin, och lite kemi, vid University of Edinburgh. Man har kunnat visa att all kemi i Sherlock Holmes-böckerna faktiskt griper tillbaka på en kurs som Doyle gick!
