måndag 27 juli 2015

Konferens!


I början av den gångna veckan deltog jag och två kollegor i en konferens som ägde rum på universitetet i Aveiro, Portugal. Jag hade förmånen att få ge en presentation med titeln "Diffraction and near-zero transmission of flexural phonons at graphene grain boundaries", med ungefär samma innehåll som min senaste artikel. Jag var också med på ett hörn på min tidigare handledares poster, som beskrev vår molekylärdynamikstudie av metallatomer på grafen.

Konferensen var delad i tre parallella sessioner, en med fokus på avancerade nanomaterial, en med fokus på väteenergi (bränsleceller etc. alltså, inte fusion) och en med fokus på grafenteknologi. Det var den sistnämnda jag deltog i. Många av föredragen var fokuserade på experiment med och tillämpningar av grafen, snarare än den typen av teoretiska studier som jag sysslar med. Förutom grafenstudierna börjar det också bli allt vanligare att man lägger till andra material som också består av ett enda lager av atomer, men av andra grundämnen. Ett exempel som funnits med ett tag är hexagonal bornitrid, som består av bor och kväve. Ett annat exempel som växer i popularitet är molybdendisulfid, som är en halvledare och därför intressant i riktigt tunn elektronik.

Det jag personligen tyckte var mest spännande av de andra föredragen handlade dock om grafen, fast inte som vi är vana att se det. Det var Dr. Ana Neves  från Exeter som berättade att de lyckats täcka tunna trådar av syntetmaterial med grafen och därmed gjort dem elektriskt ledande. Målet med detta är att framställa smarta textilier med invävd elektronik som känner av sådant som kroppstemperature och puls, eller som utgör en del i kommunikationssystem. Om detta kan fås att fungera skulle det verkligen kunna ta grafen från labbet till vardagslivet. Det verkar dock vara en bit kvar - exempelvis ställer tekniken just nu ganska höga krav på tråden som man fäster grafenet på.

lördag 11 juli 2015

Nej DN, solen innehåller ingen vätska

DN.se skriver idag att brittiska forskare anser att vi är på väg mot en ny mini-istid. Detta beror på att solaktiviteten är på väg att minska, vilket påverkar klimatet (hur det kan gå till förklaras här). Forskarna har gjort en ny, förbättrad modell av rörelser i solens inre och hävdar utifrån den att ett minimum i aktiviteten kommer mellan 2030 och 2040.

Det är emellertid inte den kommande istiden som får mig att reagera på den här artikeln, utan artikelförfattarens ordval. Det står nämligen att "Variationerna i aktiviteten beror på flytande vätska som rör sig djupt inne i solen".

Flytande vätska? I Solen?

Nej, det låter inte så vettigt. Solen är ca. 5500 grader Celsius på ytan och ännu mer inuti*, alldeles för varmt för vad man normalt sett kallar en vätska. Klickar man vidare till de artiklar i The Independent och The Telegraph som artikeln på DN.se bygger på så ser man att de har använt det engelska ordet fluid, som visserligen kan betyda "vätska" men också kan översättas med "fluid", en teknisk term som innefattar både vätskor och gaser. Den kan också användas om så kallad plasma, som är vad solen mestadels består av. En plasma består av laddade partiklar och bildas när en vanlig gas blir väldigt, väldigt varm. Då nämligen negativt laddade elektroner från atomerna, som då kallas joner och får en positiv laddning. Forskarna i Storbritannien har alltså med största sannolikhet kallat det som solens inre består av för en fluid, inte en vätska.

Men vad spelar det för roll? Ingen egentligen, förutom att formuleringen i DN:s artikel får det att låta som om solen är nån sorts vattenballong.




 *Introduction to the Sun and Stars, Simon F. Green & Mark H. Jones (red), Cambridge University Press, 2004



onsdag 8 april 2015

Avhandling och disputation

Om precis en månad, den 8:e maj, ska jag försvara min avhandling med titeln Significance of grain boundaries for transport processes in graphene and proton-conducting barium zirconate. I avhandlingen beskriver jag dels mitt arbete med protonledaren bariumzirkonat, som jag till exempel skrivit om här, och dels mitt arbete med fononer i grafen, som jag skrivit om här. Avhandlingen består av en inledning om sex kapitel samt fem artiklar. Artiklarna ägs som vanligt av tidskrifterna som publicerat dem, men de sex inledande kapitlen ägs av mig och kan läsas i Chalmers Publication Library.

onsdag 18 februari 2015

Avhandling, artikel och annat

Det har varit synnerligen tyst på den här bloggen de senaste månaderna, och det kommer antagligen att vara ganska tyst i fortsättningen också. Anledningen till det är att jag jobbar med att få klart de sista artiklarna och skriva en avhandling. Den näst sista artikeln skickade jag in till en tidskrift i går, en ogranskad gratisversion dyker för övrigt upp på Arxiv i morgon om det är någon som är intresserad.

Apropå avhandlingen så är en av de trevliga sakerna med skrivandet att man lär sig nya saker. Det kan handla om att man börjar förstå sitt ämnesområde bättre när man måste förklara det i text, men också om att man måste läsa på om intressanta saker som andra har gjort. Till exempel denna artikel i tidskriften Nature, som beskriver hur grafen kan användas i bränsleceller. Grafen, det en atom tjocka supermaterialet, är känt för att vara ogenomträngligt för allt. Inte ens heliumatomer eller vätemolekyler kommer igenom. Om man däremot joniserar väteatomen, d.v.s. tar bort dess elektron, så kommer den tydligen igenom. Detta innebär att grafen skulle kunna funka som en oerhört tunn och effektiv elektrolyt. Alltså, det skulle fylla ungefär samma funktion som vi hoppas att mitt andra favoritmaterial, bariumzirkonat, ska kunna göra.

Kanske skulle jag ha satsat på grafen redan från början.