Val 2022: Skolan

 Tidigare inlägg: Klimat, Försvar, Brottslighet, Sjukvård.

Samtliga svenska riksdagspartier är överens om att den svenska skolan har en rad problem, från skolsegregation och otillräckliga resultat till dålig arbetsmiljö. De är mindre överens om vad man bör göra åt problemen.

Vinsterna

En del av skolfrågan som väcker liv i den klassiska blockpolitiken är frågan om vinster. Varken Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna vill att skolor ska kunna bedrivas i vinstsyfte - Socialdemokraterna pratar t.ex. om att ta tillbaka kontrollen av skolan från marknaden. De gamla allianspartierna å sin sida vill inte förbjuda vinstuttag, även om Moderaterna öppnar för att skolor som drivs som aktiebolag bara ska få dela ut vinst om de uppfyller kvalitetskraven. Sverigedemokrateran är mot både vinstförbud och vinstbegränsning men vill ställa krav på att skolor ska ha en ekonomisk buffert så att de inte går i konkurs mitt under ett läsår.

Skolvalet

Det verkar inte finnas något politiskt intresse av att avskaffa skolvalet, men det finns betydande intresse av att ändra på hur det funkar med syfte att minska skolsegregationen. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet skriver att man ska kunna lita på att den närmaste skolan är bra nog - valet ska inte vara ett val mellan bra eller undermålig undervisning. Socialdemokraterna och Miljöpartiet tar också upp problem med hur platser till populära friskolor fördelas, att skolor försöker välja bort elever eller har svåröverskådliga kösystem. Detta vill de ändra på. På högersidan är Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet också inne på att ändra skolvalssystemet, de vill göra det obligatoriskt med ett aktivt skolval. Centerpartiet vill också begränsa hur länge elever får stå i kö till en skola.

Betygen

I dagens gymnasieskola får eleverna kursbetyg istället för ämnesbetyg, vilket innebär att ett lågt betyg man får på en kurs under första året hänger kvar i slutbetyget även om man presterar fenomenalt i trean. (Något min franskalärare i gymnasiet för övrigt tyckte fruktansvärt illa om - hon hävdade att om det hade införts i Frankrike hade alla elever och lärare gått ut på gatorna och demonstrerat. Ja, hon var själv född och uppvuxen i Frankrike.) Detta är något flera partier vill ändra. Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna skriver att de vill ersätta kursbetygen med ämnesbetyg, en återgång till vad som gällde innan kursbetygen infördes 1994. Liberalerna verkar också ställa sig positiva till någon form av examensprov i slutet på gymnasiet

En sak som alla partier verkar vilja åstadkomma är en mer likvärdig betygssättning. Moderaterna, Krisdemokraterna och Liberalerna kopplar framför allt detta till att införa centralt rättade nationella prov och mer kvalitetskontroll. Vänsterpartiet å sin sida anser att betygsinflation beror på att skolor får bedrivas i vinstsyfte - ett förbud för vinster väntas då påverka betygsinflationen positivt.

Man kan också notera att Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tydligt uttrycker att de är för betyg i lägre årskurser, helst från fyran. I kontrast till detta är Vänsterpartiet uttalat emot tidiga betyg, medan övriga partier inte skrivit något särskilt om detta vad jag kunnat se.

Arbetsmiljön

Studiero och en bra arbetsmiljö är också något skolan behöver. En majoritet av partierna fokuserar här på att öka lärarnas auktoritet i klassrummet och ge dem ökade befogenheter att ingripa vid bråk - Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Centern, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har alla förslag som syftar till detta på ett eller annat sätt. Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna vill också se utökade möjligheter att flytta stökiga elever. De partier som skriver minst om detta är Miljöpartiet och Vänsterpartiet, men de är i gengäld de som skriver mest om satsningar på elevernas fysiska och psykiska hälsa. De flesta partier verkar också förbättra villkoren för lärarna, med bättre löner och högre status.

Allmänna funderingar

Det finns rätt mycket klassisk blockpolitik i skolfrågan, framför allt när det gäller vinstuttag men delvis också gällande hur man vill organisera det fria skolvalet. Åtgärnderna för att få bättre studiero har också en viss motsättning mellan höger och vänster, även om Socialdemokraterna här lutar mer åt högersidan. Givet alla åtgärder partierna vill se kan det dock vara på sin plats att påpeka att kommunerna är ansvariga för skolan. Även om flera partier vill att staten ska bidra med mer pengar blir det i slutändan ändå kommunerna som måste se till att det finns resurser för att genomföra allt.

Val 2022: Vården

Tidigare inlägg: Klimat, Försvar, Brottslighet.

Vården är en klassisk valfråga - en del av trion "vård, skola och omsorg" som varit en refräng i svensk politik i decennier. Det är dessutom en fråga som ger utrymme för klassisk blockpolitik. Så vilka förslag skiljer blocken åt, och vilka är mer blocköverskridande?

Tillgängligheten

Okej, det här är inte precis en vattendelare. Alla verkar vilja ha bättre tillgänglighet i vården, kortare köer, mer resurser och mer personal. Hur det ska gå till är inte alltid så tydligt, men Socialdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna lyfter fram specifika satsningar på att korta köerna för exemplevis reproduktiv hälsa, cancervård och vård vid kroniska sjukdomar. Socialdemokraterna och Kristdemokraterna vill också ha mer statligt inflytande över vården för att garantera en likvärdig vård i hela landet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet å sin sida tar upp ojämlik tillgång till vård beroende på ekonomiska tillgångar, klass, kön och ålder.

En annan trend i vårdpolitiken är satsningar på primärvården och framför allt att alla ska ha en fast läkarkontakt, någon som lär känna patienten över tid. Detta är något som lyfts fram av Socialdemokraterna, Liberalerna, Centern, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

När det gäller att korta vårdköer kan man också notera att flera partier, exempelvis Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, vill se någon form av nationell samordning för att utnyttja de tillgängliga resurserna maximalt. Vård över nätet är också något som tas upp, framför allt av Centerpartiet.

Vinsterna

Något som kan vara en större källa till konflikter, och dessutom följer den traditionella blockpolitiken, är frågan om vinster i välfärden. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är mot att vård bedrivs i vinstsyfte, med formuleringar från Socialdemokraterna om att det inte ska finnas "gräddfiler" i vården och att akutsjukvård inte ska privatiseras. Detta är något de övriga fem partierna inte håller med om. Framför allt Centerpartiet är noga med att påpeka att de är för privata alternativ, speciellt mindre aktörer som t.ex. småföretag som driver en enskild vårdcentral.

Vård till icke-medborgare

Sverigedemokraterna har en rad förslag gällande tillgången till sjukvård som jag inte sett någon motsvarighet till hos något av de andra partierna. De skriver att medan alla i landet ska ha tillgång till akutsjukvård bör icke-medborgare som bor i Sverige men inte jobbar här betala för icke-akut vård via privata sjukförsäkringar. De vill också se begränsningar i vårdtillgängligheten för nyanlända och asylsökande.

Allmänna funderingar

Det är inte särskilt förvånande att alla riksdagspartier vill ge mer resurser till vården. De senaste två och ett halvt åren har satt fokus på förhållandena i vården och hur sårbart systemet är när det dyker upp större påfrestningar än normalt. Att de två traditionella blocken har olika åsikter om hur man bäst organiserar vården - med eller utan vinstrdrivande företag - är inte heller särskilt förvånande. Allt som allt är vården en viktig valfråga, men inte en där vi hittar stora överraskningar i partiernas politik.

Val 2022: Brottslighet

Tidigare inlägg i serien: Klimat och Försvar.

Brottsbekämpning

Det finns en del saker som de flesta riksdagspartier verkar vara överens om. I försvarsfrågan är en sådan sak NATO-medlemskapet, där det bara är två av åtta partier som har en avvikande uppfattning. När det gäller brottslighet och hur den ska bekämpas verkar de vara ännu mer eniga om en annan sak, nämligen att Sverige behöver fler poliser - samtliga riksdagspartier utom Vänsterpartiet betonar hur viktigt detta är. Dessutom verkar samtliga partier - inklusive Vänsterpartiet - vilja förbättra polisernas villkor. Högre lön nämns t.ex. av SD, KD, L och M, men alla verkar vilja se bättre arbetsmiljö och säkerhetsrutiner.

Så vad ska polisen göra med mer personal och bättre villkor? Bekämpa den organiserade brottsligheten, till exempel. På högerkanten vill Centern, M och SD se ökade möjligheter att använda tvångsåtgärder i det arbetet, som t.ex. avlyssning av elektronisk kommunikation. SD är också positiva till mer kameraövervakning och användning av brottsprovokation. Miljöpartiet å sin sida vill att man ska "slå mot pengarna", d.v.s. beslagta kriminellas tillgångar, och kan tänka sig att lätta på sekretessreglerna för att olika myndigheter ska kunna samarbeta. Det ska sägas att även SD anser att det är viktigt att ta kriminellas tillgångar i beslag, som en del i en lång lista åtgärder för att göra livet surt för personer som är med i kriminella gäng.

Flera partier tar också upp höjda straff för brott som på olika sätt relaterar till den organiserade brottsligheten. Moderaterna och SD förespråkar t.ex. att strängare straff ska utdömas om ett brott begåtts som en del av någon typ av organiserad brottslighet, medan Miljöpartiet riktar in sig på höjda straff när det gäller exempelvis vapenbrott och övergrepp i rättssak. Kristdemokraterna vill också se hårdare straff och framför allt minskade straffrabatter. Två partier tar också upp frågan om att göra det straffbart att vara med i ett kriminellt gäng: Moderaterna, som är för, och Vänsterpartiet, som är emot.

Brottsoffer och vittnen

En annan trend verkar vara ökat stöd till brottsoffer. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är alla noga med att lyfta fram åtgärder på detta område. Sådana åtgärder är t.ex ökat stöd under själva rättsprocessen samt höjda skadestånd och ersättningar. MP, M och V vill även att det ska bli enklare att få ut brottsskadeersättning.

Sverigedemokraterna sticker för övrigt ut lite i den här frågan då de vill att brottsoffer ska informeras om dömda förövares permissioner. Personer som blivit dömda för riktigt grova brott ska också övervakas efter att de avtjänat sitt straff samt kunna hindras från att återvända till orten där brottet begåtts, allt för att brottsoffren inte ska behöva träffa på gärningsmännen.

Moderaterna, KD, Liberalerna och Centern lyfter också fram förbättringar av stöd och skydd för vittnen. Här verkar det vara KD som går längst då de vill möjliggöra anonyma vittnesmål i rättegångar.

Förebyggande arbete

Brott ska inte bara hanteras när de väl skett, de ska också (eller hellre) förebyggas. Här ser man att partierna till en viss del föreslår liknande åtgärder, men med lite olika fokus. Vänsterpartiet utgår till exempel från att brottslighet till stor del har sin grund i ökade klyftor i samhället, så de vill se minskad ojämlikhet. Socialdemokraterna och Miljöpartiet lyfter också ojämlikhet och segregation som orsaker till att människor blir kriminella. De vill därför se bland annat minskad segregation, minskad arbetslöshet och meningsfulla fritidsaktiviteter för ungdomar. Det här är åtgärder som även Centern verkar skriva under på, fast de inte alls pratar lika mycket om ojämlikhet och klyftor i samhället. Vikten av att satsa på skolan lyfts också fram, av S, MP, V och C men också av Moderaterna, som särskilt vill satsa på skolor i utsatta områden för att förebygga brott.

Samtliga partier vill se någon form av utökat samarbete mellan socialtjänst, skola och polis. Miljöpartiet har här ganska detaljerade förslag med specifika modeller för hur socialtjänsten ska arbeta, medan flera av de andra partierna uttrycker sig mer generellt. Moderaterna och Sverigedemokraterna verkar också vilja utöka socialtjänstens möjligheter att omhänderta ungdomar som hamnat i kriminalitet.

Allmänna funderingar

Det finns några generella trender som sträcker sig över blockgränsen när det gäller brottslighet - fler poliser med bättre arbetsvillkor, mer stöd till brottsoffer och nån form av förstärkt samarbete mellan polis, skola och socialtjänst för att förebygga brott. Det finns också skillnader, t.ex. när det gäller vilken vikt man lägger vid minskade klyftor eller inställningen till hemliga tvångsmedel.

En sak som varit svår att få fram i den här sammanfattningen men som jag inte vill utelämna är att det finns ett parti som sticker ut i sitt sätt att beskriva den organiserade brottsligheten. Går man in på Sverigedemokraternas hemsida och läser under rubriken "Lag och ordning" möts man i första stycket av ett förslag om att kommuner ska få stöd för att helt enkelt riva vissa bostadsområden och bygga upp nya, "fria från illegala invandrare, gäng och klaner". Andra stycket inleds med meningen "Med massinvandringen har vi fått en ny och brutal gängkultur". De andra partierna kopplar naturligtvis också ihop segregation, utsatta områden och kriminalitet, men Sverigedemokraterna gör det i en större utsträckning och med en betydligt hårdare ton. Det kan vara värt att notera för den som försöker välja ett parti att rösta på.

Val 2022: Försvar och beredskap

Förra inlägget i serien finns här.

Beredskap för olika typer av ovanliga händelser - pandemier, extremväder, krig - har hamnat i fokus på senare tid. Beredskapen för en pandemi visade sig väl lämna en del i övrigt att önska, extremväder förutspås bli vanligare och vanligare, och säkerhetsläget generellt... tja. Så hur vill riksdagspartierna sköta försvaret och krisberedskapen? 

Mot medlemskap i NATO - Vänsterpartiet och Miljöpartiet

När det gäller försvar sticker Miljöpartiet och Vänsterpartiet ut genom att vara de enda riksdagspartier som är mot medlemskap i NATO. Miljöpartiet betonar att de vill fokusera på diplomati och fredsarbete istället medan Vänsterpartiet framhåller FN:s roll i fredsbevarande sammanhang.

De två partierna har flera likheter även när det gäller beredskap för andra typer av kriser. Båda partierna vill stärka civilförsvaret och beredskapen för t.ex. skogsbränder och extrema väderhändelser, de vill också införa någon form av civilplikt. Miljöpartiet lyfter speciellt fram skydd av vattentillgångar.

För medlemskap i NATO - resten av partierna

De andra sex partierna tar tydligt ställning för NATO-medlemskap. Kopplat till detta är också ambitionen att försvarsbudgeten ska uppgå till 2 % av BNP, vilket är något NATO-länder i princip förbinder sig till. Detta är en rätt markant ökning från de 1,2 % som försvaret verkar få idag (enligt t.ex. Wikipedia). 

Socialdemokraterna vill dessutom utöka värnplikten till att omfatta fler, medan Kristdemokraterna vill se ökat stöd till veteraner och betonar vikten av internationella insatser. Sverigedemokraterna är de som är mest specifika när det gäller vad de ökade anslagen ska gå till, t.ex. när det gäller antal brigader, typer av militärförband och huruvida man ska fortsätta köpa in Gripen.

De sex NATO-positiva partierna vill också stärka civilförsvaret och landets beredskap. Till exempel vill Moderaterna instifta ett nationellt säkerhetsråd kopplat till regeringskansliet och förbättra försörjningsberedskapen när det gäller t.ex. livsmedel och sjukvårdsmateriel. Både Liberalerna och Sverigedemokraterna förordar någon form av civilplikt, medan Centern betonar vikten av frivilligorganisationer och vill ge mer pengar till kommunerna för att stötta lokal beredskap. 

Allmänna funderingar

De sex partier som är för medlemskap i NATO verkar ha rätt likartade ambitioner, med en rejäl ökning av försvarsanslagen och förbättrad beredskap. Införande av någon form av civilplikt verkar också vara populärt, med totalt fyra partier som lyfter fram frågan. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de enda partier som sticker ut med sitt motstånd mot NATO-medlemskap och en mer negativ attityd till ökade försvarsanslag, men de är fortfarande klart för en ökad beredskap för sådant som extremväder, pandemier och andra typer av kriser.

Val 2022: Klimatet

Inför förra EU-parlamentsvalet skrev jag ett blogginlägg om de olika partiernas klimatpolitik. Det visade sig vara rätt användbart för att avgöra vad jag själv skulle rösta på, så nu tänker jag följa upp det med några inlägg om partiernas politik i en handfull frågor jag tycker är intressanta. För att ta reda på vad partierna tycker i de olika frågorna har jag läst på deras egna hemsidor - mestadels under rubriker som "vår politik från A till Ö". 

Först ut är politikområdet klimat och miljö, som inkluderar frågor från utsläppsrätter till biologisk mångfald. En central fråga är dock energipolitiken, som ju dessutom blivit intressant även inom andra politikområden på grund av de stigande priserna på olja och gas och den förutspådda elbristen i södra Sverige. Därför tänkte jag fokusera på just energipolitik, framför allt vad de olika partierna förordar när det gäller olika energislag. I det avseendet har det visat sig enklast att dela in partierna i tre grupper beroende på deras inställning till kärnkraft.

Avveckla kärnkraften snarast - Vänsterpartiet och Miljöpartiet

Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de partier som är tydligast mot kärnkraft, de beskriver den som ett farligt och smutsigt energislag med ett olöst avfallsproblem. Istället vill båda partierna se mer förnybar energi, framför allt sol- och vindkraft. De har även en del andra likheter, som att båda partierna betonar rättviseaspekter av klimat- och miljöfrågan. Detta är tydligast hos Vänsterpartiet som ser minskade klyftor inom landet som viktigt för att lösa klimatproblemen samt förordar att Sverige ska hjälpa mindre utvecklade länder att ställa om från fossila energikällor. Miljöpartiet skriver mer om att inkludera utsläpp från både konsumption och tillverkning när man räknar på hur mycket växthusgaser Sverige genererar samt behovet av en cirkulär ekonomi med ökad materialåtervinning och reparationer istället för nyinköp. Båda partierna betonar att industrin behöver ställa om från fossila bränslen och anser att koldioxidutsläpp behöver kosta mer. Miljöpartiet nämner lagring av energi i batterier eller som vätgas, men bara i en bisats.

Avveckla kärnkraften nån gång framöver - Socialdemokraterna och Centerpartiet

Socialdemokraterna och Centern vill också sluta använda kärnkraft och övergå helt till energi från sol, vind och vatten (möjligen också biobränslen), men de verkar inte ha lika bråttom som Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De vill fasa ut kärnkraften successivt i takt med att det utvecklas stabila förnybara alternativ. Båda partierna har ett rätt teknikoptmistiskt anslag med investeringar i ny teknik för att driva på en omställning från fossil till förnyelsebar energi samt en övergång till cirkulär ekonomi. En annan likhet är att båda partierna är positiva till satsningar på koldioxidinfånging. Koldioxidinfångning, även kallat CCS ("carbon capture and storage") innebär precis som namnet antyder att man fångar upp koldioxiden och lagrar den för att undvika att den kommer ut i atmosfären. Det är en typ av teknik som det vanligtvis pratas ganska lite om (vilket jag skrivit om här).

Man kan också notera att båda partierna nämner energilagring, Socialdemokraterna i en bisats och Centerpartiet i ett stycke där man diskuterar lagring av energi från förnyelsebara källor i form av vätgas.

Mer kärnkraft, tack! - Moderaterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna

De här fyra partierna vill behålla den kärnkraft vi har och gärna också bygga fler kärnkraftverk, särskilt Moderaterna. Utöver det faller det sig rätt naturligt att dela upp dem i två undergrupper.

Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna - fortfarande upptagna med annat

I blogginlägget inför förra EU-valet placerade jag Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i en grupp som jag kallade "de som prioriterar annat" eftersom de skrev relativt lite om klimatfrågan i sina EU-valplattformar. Mitt intryck är att klimat och miljö fortfarande inte ingår i deras hjärtefrågor. Kristdemokraterna är nog de som skriver minst om detta, men de är tydliga med att de är positiva till kärnkraft och vill minska miljögifter, skärpa straffen för miljöbrott och exportera svenska klimatlösningar. Sverigedemokraterna verkar lite mer intresserade - de vill se mer kärnkraft och elektrifiering samt är tveksamma till biodrivmedel och till subventioner av vind- och solkraft. De verkar också vilja se mer tillförlitliga möjligheter till att klimatkompensera, alltså att man kompenserar för sina utsläpp genom att betala för en utsläppsminskning nån annan stans.

Moderaterna och Liberalerna - teknikoptimister för kärnkraft

Om man bortser från det där med kärnkraften finns det faktiskt en del likheter mellan Moderaterna och Liberalerna å ena sidan och Socialdemokraterna och Centern å den andra. M och L vill också se en grön omställning av industrin och investeringar i forskning och utveckling som syftar till att skynda på den omställningen. De är också positiva till CCS. 

Dock finns det skillnader. Moderaterna skriver t.ex. en hel del om hur mycket mer tillförlitlig kärnkraft är jämfört med sol och vind, och vill att producenter av sol- och vindkraft ska kompensera producenter av kärnkraft ekonomiskt för att de sistnämnda måste balansera upp den ojämna produktionen av förnyelsebar energi. De är också noga med att lyfta fram prissättning av utsläpp och handel med utsläppsrätter som en viktig åtgärd. Liberalerna å sin sida är det parti som skriver mest om CCS, men de lyfter också fram så kallade elektrobränslen gjorda av vätgas, koldioxid och (koldioxidsnål) el. Både M och L verkar ha en försiktig inställning till biobränslen, där M trycker på att sådana bränslen måste produceras hållbart och L vill att de ska användas "smart", d.v.s. där elektrifiering funkar sämre (t.ex. flyg och tunga transporter). 

Allmänna funderingar

Det som verkar förena de flesta riksdagspartier när det gäller klimatet är att man hoppas på tekniken - vi ska utveckla nya teknik som låter oss ställa om industri och transporter för att minska koldioxidutsläppen. Skillnaderna ligger i vad man anser krävs för att nå dit - med eller utan kärnkraft, subventioner av olika energislag, cirkulär ekonomi etc. Något som förvånade mig lite var det starka stödet för att satsa på koldioxidlagring, fyra partier inklusive S och M är för. Samtidigt är det kanske inte så konstigt. Det finns fortfarande stora källor till utsläpp där vi inte har något gångbart koldioxidneutralt alternativ - betongproduktion är ett exempel. Att fånga in och lagra koldioxid skulle kunna vara ett sätt att köpa sig tid för att utveckla alternativa tekniker.

Något annat som förvånar mig är att partierna skriver så lite om energilagring. Att kunna lagra energi från förnybara energikällor, t.ex. i batterier eller i form av vätgas, beskrivs ofta som viktigt för att kunna jämna ut toppar och dalar i energiproduktionen - man lagrar energi när det är blåsigt och / eller soligt och använder den lagrade energin när det är vindstilla och molnigt. Man hade därför kunnat tro att t.ex. Miljöpartiet, som under rubriken Energi på sin hemsida har kvantitativa mål för hur mycket vindkraft man vill att Sverige ska ha, också skulle sätta ett mål för hur mycket energi man bör kunna lagra. Även Liberalerna och Centerpartiet, som skriver lite mer om vätgas och elektrobränslen, är rätt vaga i frågan. 

Det finns såklart mer man skulle kunna säga om klimat- och miljöpolitik, men den här texten har blivit rätt lång så det får räcka. Nästa gång blir det förhoppningsvis ett inlägg om försvarspolitik.

Vad hade du behövt veta för att avslöja den misstänkta värmepumpen?

Det här inlägget nämner saker som är föremål för rättslig prövning. Jag tar inte ställning i skuldfrågan, meningen med det här inlägget är endast att resonera kring vilken typ av naturvetenskaplig och teknisk kunskap som är bra att ha om man vill utvärdera den typ av uppfinningar som detta handlar om.

Göteborgsposten publicerade igår (2022-06-12) en artikel om en man som misstänks ha lurat till sig 84 miljoner med en falsk uppfinning, en värmepump som påstods kunna ge ifrån sig 10 gånger mer värmeenergi än den el som tillförs*. (Omni har också publicerat en sammanfattning som inte är bakom betalvägg**.) Privatpersoner, företag och Energimyndigheten har alla lockats att investera i denna fantastiska maskin. Så här i efterhand verkar många undra om inte Energimyndigheten borde ha anat ugglor i mossen.

Vilket fick mig att fundera. Säg att du och jag hade blivit erbjudna att investera i en värmepump som ger ifrån sig 10 gånger mer värmeenergi än den el-energi man tillför - vad hade vi kunnat använda för naturvetenskaplig och teknisk kunskap för att avgöra om det är en bra investering?

Termodynamik

Om någon hade sagt till mig att de uppfunnit en motor som ger ifrån sig tio gånger så mycket energi som man stoppar in i den så hade jag nickat artigt och hittat på en ursäkt för att avsluta samtalet. Anledningen är att det bryter mot termodynamikens huvudsatser. En motor tar elektrisk eller kemisk energi (t.ex. från bensin) och omvandlar den till rörelseenergi. Termodynamikens första huvudsats säger att energi inte kan skapas eller förstöras utan bara omvandlas, så du kan inte få ut mer rörelseenergi än den elektriska eller kemiska energi du stoppat in. Termodynamikens andra huvudsats säger dessutom att entropin måste öka, vilket leder till att man förlorar energi i omvandlingen. För en motor måste man alltså räkna med att få ut mindre energi än man stoppar in.

Nu handlar detta emellertid om en värmepump. En värmepump är en maskin som, när man tillför energi, tar upp värmeenergi på en plats där temperaturen är låg och ger ifrån sig värmeenergi där temperaturen är hög - platsen där temperaturen är låg kan vara insidan på ditt kylskåp, och i så fall är platsen där temperaturen är hög ditt kök. Om det istället är en luft-luftvärmepump i en villa är den kalla platsen utomhus, och den varma inomhus. I termodynamiken kallar man det här för en kall reservoar och en varm reservoar.

Termodynamikens första huvudsats kräver att den mängd värmeenergi som du dumpar i den varma reservoaren är lika med den energi du tillför värmepumpen plus den värmeenergi den plockar upp från den kalla reservoaren. En fungerande värmepump kommer därför alltid att släppa ifrån sig mer energi än du stoppat in i den, men den har inte skapat någon energi ur intet utan bara plockat upp den ur den kalla reservoaren.

Termodynamikens andra huvudsats sätter gränser för hur mycket energi värmepumpen kan plocka upp i den kalla reservoaren per enhet energi du tillför till pumpen. Med hjälp av lite matematik kan man räkna ut att maxgränsen beror på hur varm den kalla reservoaren är och hur stor temperaturskillnad det är mellan den varma och den kalla reservoaren. Bäst fungerar det om den kalla reservoaren har rätt hög temperatur och skillnaden i temperatur mellan reservoarerna är liten. Vad som är intressant för oss i det här fallet är att termodynamikens första och andra huvudsats - i teorin - inte hindrar dig från att konstruera en värmepump som under ideala förhållanden dumpar tio gånger mer värmeenergi i den varma reservoaren än du tillför i form av t.ex. elektricitet. Det gäller bara att välja rätt temperaturer på dina reservoarer.

OK, så vi kan inte avfärda vår potentiella investering bara med hjälp av termodynamikens huvudsatser. Men hur blir det i verkligheten?

Värmepumpar i praktiken

Termodynamikens första och andra huvudsats kan hjälpa oss att ta reda på vad som är teoretiskt möjligt under ideala förhållanden. I verkligheten är förhållanden inte ideala och som regel innebär det att saker funkar sämre - en riktig värmepump når inte upp till den teoretiska maxgränsen för hur mycket energi den kan plocka upp ur den kalla reservoaren. 

Detta innebär att bara för att det är teoretiskt möjligt att få ut tio gånger så mycket värmeenergi som den el man stoppar in i värmepumpen, måste det inte vara praktiskt möjligt.

Ett sätt att skaffa sig en uppfattning om vad som är praktiskt möjligt är att kolla på existerande värmepumpar. Lite letande på nätet ger intrycket att värmepumpar som används för att värma upp hus ger ifrån sig fem-sex gånger så mycket värmeenergi som den el man stoppar in - fast det är lite komplicerat att jämföra eftersom det beror på utomhustemperaturen (se t.ex. denna sida). Det skulle innebära att tio gånger energin är nästan dubbelt så bra som vad existerande tillverkare av värmepumpar skryter om. En väldigt stor skillnad, en toppeninvestering om det visar sig funka - men kanske för bra för att vara sant? Teknisk utveckling sker oftare gradvis än i stora språng, och en så här markant förbättring kan få en att höja på ögonbrynen.

Som potentiella investerare skulle vi nog vilja ha en riktigt bra förklaring på hur det går till.

Vaddå synkrotron energi?

Enligt GPs artikel hade den förklaring som erbjöds att göra med något som kallades "synkrotron energi". En synkrotron är en sorts partikelaccelerator och har ingenting med värmepumpar att göra. Hade jag varit en potentiell investerare hade jag velat fråga vidare för att ta reda på vad som egentligen menas, och om "synkrotron energi" bara är ett hemmasnickarat begrepp för något mer välkänt. Om jag inte fick mer information skulle jag antagligen tolka det som en varningssignal.

Dessutom... det där med patent...

Okej, det här faller kanske inte under naturvetenskap och teknik, men... 

Enligt artikeln i GP har den misstänkte påstått sig äga patent på den aktuella tekniken i flera länder. Godkända patent publiceras så att de är tillgängliga för allmänheten (om de inte innehåller försvarshemligheter, men alltså... det är en värmepump). Patentansökningar publiceras 18 månader efter att de lämnats in även om de inte blivit godkända (förutsatt att de inte dragits tillbaka, men då kan det inte heller bli några patent av dem). Ett patent ska dessutom innehålla tillräckligt med information för att någon annan ska kunna "utöva uppfinningen" - i det här fallet, bygga och använda värmepumpen. Här borde vi kunna få nån typ av svar på våra frågor om synkrotron energi.

Patenten borde inte heller vara svåra att hitta. Man kan få fram patent (och publicerade patentansökningar) där en viss person listats som sökande eller uppfinnare både via Google Patents och Espacenet. Om det hade påståtts att det fanns godkända patent och jag inte lyckats hitta dem där så hade jag sett det som ett allvarligt varningstecken.

Det ser inte ut som att man hade kunnat avfärda den här uppfinningen helt bara utifrån grundläggande kunskaper om termodynamik, men om man funderar vidare på vad som är praktiskt möjligt (och på hur det funkar med patent) dyker det upp signaler om att det som minst är en väldigt riskabel investering, och skulle kunna vara för bra för att vara sant. Jag är själv inte särskilt riskbenägen när det gäller investeringar, så jag tror jag hade avstått - fast det är ju lätt att säga nu i efterhand.

* Titeln på GPs artikel är Misstanken: "Uppfinnare" lurade till sig 84 miljoner - med falsk värmepump. Den går antagligen att hitta via lämplig sökmotor, men jag vill inte länka för att undvika ev. pingbacks.

** Omni har den lite mer tvärsäkra titeln Falsk uppfinning drog in miljoner - man åtalas. Borde också gå att hitta via lämplig sökmotor.