Om "Så fint att KUNSKAP finns!" av Bodil Jönsson

 

Stilleben med bok.

Hur ska man motarbeta kunskapsrelativism och kunskapsförakt? Det är en av huvudfrågorna i boken Så fint att KUNSKAP finns! av Bodil Jönsson. I boken skriver Jönsson om vad kunskap gör för individer och för samhället, om hur hon anser att tron på kunskap har underminerats, hur kunskap och demokrati hänger ihop och framför allt om vad hon tycker man bör göra åt en tilltagande kunskapsrelativism. Efter att ha läst boken har jag tyvärr inte hittat något nytt svar på huvudfrågan ovan, men det har dykt upp andra frågor: Vem är egentligen den tänkta läsaren av den här boken? Hur ska man förhålla sig till en bok om kunskap där författaren lägger fram faktapåstående efter faktapåstående utan källhänvisningar? Och är detta verkligen en bra bok att bygga vidare på för den som vill vårda och värna kunskap? Mitt svar på den sista frågan är tyvärr nej - mitt svar på de andra två kan ni läsa här nedanför.

Bodil Jönsson är fysiker, författare och pensionerad professor. Utöver sin akademiska karriär har hon också skrivit ett antal böcker, varav den mest kända kanske är Tio tankar om tid som kom ut 1999. Så fint att KUNSKAP finns! är hennes senaste bok och gavs ut 2023 på Bokförlaget Langenskiöld. Som följeslagare till boken finns också en hemsida, https://www.uppdragkunskap.se/, där du bland annat kan hitta en studiehandledning för eventuella studie- och bokcirklar.

Vad vill författaren med den här boken?

Så fint att KUNSKAP finns! är en bok som ska mana till handling. Jönsson skriver själv i sin inledning att den fjärde delen, med titlen Upp till kamp!, är det egentliga syftet med boken. De andra tre delarna ska förklara bakgrunden och varför något behöver göras.

Del ett, Till kunskapens lov, handlar om varför kunskap är bra och viktigt. I ett kapitel om kunskapen och individen möts vi bland annat av stycken om barn, tonåringar och hjärnans utveckling. I senare kapitel diskuteras kunskapssamhället, populärvetenskap, folkbildning och forskning av olika slag.

I del två och tre, Vägen ut ur kunskapens lustgård och Kunskap och demokrati, börjar vi se mer av författarens upprördhet inför utvecklingen. Del två inleds med frågan “Hur kunde det bli legitimt att ens ifrågasätta att kunskap finns?*” Jönsson pekar ut postmodernismen som en av de skyldiga, tillsammans med algoritmer och nätplattformar (Facebook, Tiktok, etc.) obalans mellan byråkrater och politiker, lögner i politiken (Trump nämns ofta) samt vad Jönsson kallar för förväntningsekonomin. De intressantaste styckena i den här delen innehåller reflektioner om identitet på olika nivåer - lokal, regional, nationell och så vidare.

Så i den fjärde delen kommer vi till vad vi ska göra - Bodil Jönssons tolv uppmaningar. Uppmaningarna kan vara allt från “Bemöt alternativresonerarna!” och “Hjälp de unga att slippa kunskapsförnekelse!” till “Håll ögonen på AI-utvecklingen!” och “Kunskapsmobilisera för miljö och klimat!” För varje uppmaning finns en rad något mer konkreta förslag. Vissa av dessa är fullt genomförbara, som t.ex. att utmana kunskapsrelativismen med retoriska frågor om hur kunskap används i vardagen. Andra förslag är svårare - exakt hur går du t.ex. till väga för att kräva allmänmänsklig hänsyn, hyfs, respekt och föredömlighet i alla politiska sammanhang? En stor andel av förslagen är saker som kräver politiska beslut, som upprustning av public service, att ge en grupp hjärnforskare i uppgift att utvärdera skolans läroplaner, etc. Vissa förslag är till och med på en nivå där politiken inte heller räcker till - eller vad sägs om förslag som “Omedelbart eld-upphör världen över” eller “Utveckla ledningsfunktioner för det globala och bygg sedan undan för undan ut dessas rättigheter att styra”?

Vem än de här uppmaningarna egentligen är riktade till ska boken som helhet vara riktad till en bred publik, både enligt förläggarens förord och Jönsson själv som skriver att hon hoppas nå “en vidare krets än de redan kunskapsfrälstas”. I resten av den här texten utgår jag alltså ifrån att syftet med Jönssons bok är att skapa engagemang för kunskap och mot kunskapsrelativism hos en bred publik.

En "flärpad" bok. Gul flärp - fullständig källhänvisning, rosa flärp - halv källhänvisning, orange flärp - det här måste jag kolla upp, blå flärp - 'det var bättre förr'.

Källhänvisningarna och deras frånvaro

Vad en författare vill framföra är en sak, men för oss som läsare spelar det också roll hur. Bodil Jönssons text har en reflekterande ton och blandar retoriska frågor och personliga funderingar med direkta faktapåståenden. De här faktapåståendena utgör själva grunden för argument och tankegångar, så därför börjar vi med dem.

En majoritet av alla faktapåståenden i den här boken följs inte av någon källhänvisning. När jag började läsa kom jag t.ex. till sidan 18 där det står att 

Resultatet av dagens påprackande av allt för många val blir därför bara förvirring och en utbredd olust hos både barn och föräldrar. Inte blev det bättre av att skolan hakade på och satte i system att barn tidigt i sin utveckling ska kunna inte bara observera och beskriva utan också analysera och värdera. 

Det låter väl i och för sig rimligt, men jag hade ändå velat veta vad Jönsson har som grund för sina påståenden - vilket jag inte kan ta reda på utan någon form av källhänvisning. Jag hade också velat kunna titta närmare på flera andra påståenden i stycket om hjärnans utveckling, flera påståenden ur kapitlet Särdrag hos olika discipliner som handlar om olika forskningsgrenar, definitivt stora delar av kapitlet Kunskap och känsla… och så vidare.

Det finns fyra fullständiga referenser i boken, men de hänger inte ihop med något faktapåstående utan är tips på radioprogram, böcker och dokumentärer som Jönsson tycker är intressanta. Det finns också en rad halva referenser, där Jönsson nämner t.ex. en viss författare, filosof eller forskare utan att tala om specifikt vilken bok eller vetenskaplig artikel hon syftar på. Ibland funkar de halva källhänvisningarna okej, t.ex. när Jönsson diskuterar en text av Harry Martinsson eller Immanuel Kants tankar om upplysningen. Andra gånger blir det mer tveksamt, som när Jönsson inkluderar ett långt citat med kommentaren att det är ett “utdrag ur Wikipedias framställning om sofisterna” - utan någon antydan om vilket datum texten är hämtad. Hur som helst finns det alltså många faktapåståenden, vissa av dem rätt halsbrytande, som inte har någon källhänvisning alls.

Vad spelar det för roll om det finns källhänvisningar? Ganska stor roll, skulle jag säga. En källhänvisning ger läsaren möjlighet att kolla upp var informationen kommer ifrån och göra en egen värdering av den. Det kan också funka som ett tips om var man kan leta vidare när det är något som verkar extra intressant. För mig handlar det dock framför allt om något som Jönsson själv tar upp ofta, nämligen respekt för kunskap.

Jönsson själv ger ingen precis definition av kunskap i boken - vi återkommer till det - men en definition som jag tycker är användbar kan man hitta i Åsa Wikforss’ bok Alternativa Fakta från 2017. Enligt den definitionen kräver kunskap att man tror något, alltså har en övertygelse, som är sann i betydelsen att den stämmer med verkligheten, och som man har goda skäl att tro på. Faktapåståendena i Jönssons bok ger mig ingen kunskap enligt den här definitionen eftersom jag inte har särskilt goda skäl att tro på dem, utom kanske en allmän tillit till Jönssons egen expertis - fast många av påståendena handlar om saker hon inte alls är expert på. Det är fullt möjligt att de flesta av dem (eller allihop) är sanna, men om man påstår något och förväntar sig att andra ska ta det på allvar - betrakta det som fakta - så bör man väl vara beredd att redovisa var man fått sitt påstående ifrån?

Man skulle kunna invända att Jönsson kanske inte alls förväntar sig att man ska betrakta de här påståendena som fakta eller en källa till kunskap. Det vore väldigt märkligt eftersom de utgör grunden till hennes resonemang om varför vi behöver sätta värde på kunskap och motverka kunskapsrelativism - alltså det hon vill förmå oss att göra med den här boken. Om vi inte ska acceptera de här påståendena som fakta så faller många argument i boken platt.

Svajiga definitioner och nya ord

I styckena ovan nämnde jag att Jönsson, bokens tema till trots, inte ger oss någon definition av kunskap. Hon skriver att hon skulle “gå vilse” om hon försökte och påpekar att även de som studerar kunskap som fenomen inom epistemologin inte har kommit fram till någon entydig definition. Jag kan absolut förstå varför man väljer att inte försöka definiera kunskap på egen hand, men jag kan tycka det är lite synd att vi inte får några exempel på definitioner som de där epistemologerna kommit fram till. Wikforss definition ur Alternativa Fakta som jag skrev om innan hade t.ex. varit en bra språngbräda för resonemangen i den här boken. Ett försök till en definition av kunskap hade dessutom varit bra att luta sig mot när man sen börjar prata om inte bara kunskapsrelativism och kunskapsförakt (som finns definierade i SAOL) men också om kunskapslikgiltighet och kunskapsmisstänkliggörande som verkar vara mer nykonstruerade ord.

Jag har svårare att förstå hanteringen av en del andra termer i den här boken. Det finns flera exempel, men det kanske mest slående är termen “tonårsförvirringen” som dyker upp på sidan 21 och sedan återkommer i de flesta stycken som handlar om barn och unga. Vi får veta redan från början att denna förvirring är något negativt som tilltar, att det beror bland annat på skolans brister och sociala medier - men vad menar Jönsson egentligen med ordet? Det får vi inget klart besked om. 

Men snälla nån, skulle man kunna invända, det begriper du väl vad tonårsförvirring är! Men snälla hypotetiske läsare, skulle jag då kunna svara, jag läser den här boken för att jag vill veta vad Bodil Jönsson vill ha sagt. Jag är ungefär 40 år yngre än författaren och det skulle inte förvåna mig om vi därför tänker på olika saker när vi ser ordet “tonårsförvirring” - och kanske också när vi ser vissa andra begrepp som används utan nån närmare diskussion i den här boken. Förresten, den där breda läsekretsen borde väl inkludera de 18-åringar som haft sin första chans att rösta i år? Vad är sannolikheten att de tolkar “tonårsförvirring” på samma sätt som Jönsson gjorde när hon skrev boken - och hade det inte varit bättre om hon lagt en rad eller två på att faktiskt förklara vad hon menar?

En del begrepp som används i boken känns ännu mer konstruerade. “Användvärd” dyker upp åtskilliga gånger utan någon direkt definition - när jag googlar ser jag att det används av folk som utvecklar tekniktjänster, fast Jönsson kanske breddat definitionen lite. “Bibliotekhet” får flera men rätt luddiga definitioner - det är “poängen med biblioteken”, den “står för själva mötet mellan människor som tycker om att uttrycka sig genom att skriva och dem som vill få intryck genom att läsa” och så vidare. Begreppet “tankar tar tid” slängs också in lite här och där på ett sätt som gör det tydligt att det betyder något speciellt - men vi får inte reda på vad.

Eller rättare sagt, vi får inte reda på vad i den här boken. TTT - Tankar Tar Tid är dock något jag minns från när jag läste Tio tankar om tid för sisådär 25 år sen. Då hade det här begreppet ett helt eget kapitel som förklarade vad det var tänkt att betyda. I Så fint att KUNSKAP finns! används det utan förklaring. Jag misstänker att en del andra ovanliga ord och uttryck i boken också kommer från Jönssons tidigare böcker.

Problemet med detta är att du som läsare antingen måste ha läst Jönssons tidigare böcker och vara bekant med hennes speciella sätt att uttrycka sig - eller tolka de mer ovanliga uttrycken baserat på sammanhanget. Alternativ två innebär en risk, åtminstone om avsikten är att författarens budskap ska nå läsaren i så tydlig och oförvanskad form som möjligt. Det finns ju alltid en möjlighet att man tolkar saker olika.

Grunda resonemang

Tidigare skrev jag att Bodil Jönsson väljer att inkludera ett långt stycke från svenska Wikipedias framställning om sofisterna, en filosofisk skola i antikens Grekland. Det här citatet föregås av en kort beskrivning av hur sofisterna tyckte sig kunna övertyga vem som helst om vad som helst med retoriska knep, och hur Jönsson anser att dagens partiledardebatter är “så genant sofistiska att de knappast går att förena med vare sig kunskaps- eller demokrati-ideal”. Efter Wikipedia-citatet får vi bara ett “Hm!”. Vad vi inte får är några exempel ur partiledardebatter, några vidare jämförelser mellan sofismen och dagens debattklimat - eller egentligen något djupare resonemang.

Det här är också något som återkommer på andra ställen i boken. Dagens “förväntningsekonomi” är obegriplig, tycker Jönsson, för vem begriper sig på noll- eller minusränta? Ekonomin borde utvecklas på ett annat sätt för att ge människor en större känsla av sammanhang, fortsätter hon. Jaha, men vad är det mer konkret som gör nollränta obegriplig? (Jag håller för övrigt inte med om att ingen kan begripa noll- och minusräntor.) Hur skulle en annorlunda ekonomi kunna se ut? Jönsson skriver om att man behöver “meningsfulla värden” - vad innebär det? 

Den här typen av grunda resonemang, som till stor del består av en rad påståenden med väldigt lite analys och argumentation, tycks nästan förutsätta att läsaren redan håller med. Om du inte är beredd att gå med på Jönssons påståenden med en gång så ges du egentligen inte heller nån särskild anledning att bli övertygad och byta åsikt. Även för någon som skulle kunna tänka sig att hålla med blir detta frustrerande eftersom det tillför så lite av nya perspektiv, kunskaper och argument (detta är för övrigt min situation när det gäller flera saker som sägs i den här boken).

Vad kan man göra med Så fint att KUNSKAP finns!

Jag skrev innan att jag utgår ifrån att syftet med den här boken är att skapa engagemang för kunskap och mot kunskapsrelativism hos en bred publik. Det är en ambition jag kan skriva under på! Tyvärr tycker jag inte att den här boken lyckas. 

Jag tror det kommer att vara svårt att verkligen nå ut brett med den här boken. Personer i min ände av spektrat - med ett långvarigt intresse för frågorna som boken tar upp - får få eller inga nya perspektiv i den här boken. Dessutom tror jag att fler läsare av min sort kommer att tycka att bristen på källhänvisningar underminerar både resonemang, argumentation och åtgärdsförslag. I den andra änden av den breda målgruppen hittar vi de som är helt nya i ämnet och som möts av luddiga definitioner (eller inga definitioner alls), ett språkbruk som innebär att du får analysera och / eller gissa dig fram till vad författaren menar och resonemang som inte är så övertygande. Kanske finns det en grupp i mitten som har större behållning av den här boken, men jag tvivlar på att de är så många - eller att de inkluderar de där “inte redan kunskapsfrälsta” som Jönsson säger sig vilja nå.

Mitt mest bestående intryck är att den här boken är att den, antagligen oavsiktligt, kommit att lämpa sig bäst för dem som dels redan håller med om det mesta som står i den, dels har ungefär samma referensramar som författaren och därför kan fylla i det som saknas bland definitioner och argument på egen hand. Av den anledningen och alla anledningar jag skrivit om ovan anser jag att Så fint att KUNSKAP finns! inte är en bra bok att bygga arbetet för kunskap och mot kunskapsrelativism på. 

*Fotnot: Alla kursiveringar i citat ur boken finns med i orginaltexten.

Klimatet och vad? Tankar inför EU-valet 2024

 

Bild från playground.com

Inför det förra EU-valet för fem år sen gjorde jag en genomgång av de svenska partiernas ambitioner inom klimatpolitiken. Nu är det snart EU-val igen. Med tanke på hur världsläget ser ut hade det varit intressant att kolla på fler politikområden - så som jag gjorde inför riksdagsvalet för två år sen - men det har jag varken hunnit eller orkat. Istället blir det en uppdatering när det gäller klimatet och några nedslag på andra politikområden där jag hittade intressanta saker när jag satt och läste i valmanifesten. Jag har valt att bara kolla på de svenska partier som är representerade i parlamentet nu, och jag har bara använt material de själva lägger ut på sina hemsidor (oftast valmanifest eller deras "EU-politik från A till Ö").

Då för fem år sen kunde partierna behändigt delas in i fyra grupper baserat på hur viktigt de tyckte att det var att prata om klimatet och hur mycket de gillade EU. Den uppdelningen fungerar sämre idag. Istället tycker jag mig se skillander i vad klimatpolitiken handlar om utöver klimatet - vilka andra hänsyn än bara klimatåtgärder är viktiga när partierna skriver om sin klimatpolitik? Då får vi istället tre grupper, nämligen:

Rättvisegruppen

Precis som förra gången väljer Vänsterpartiet att lyfta fram rättvisa och social hållbarhet när de skriver om sin klimatpolitik, de betonar att klimatet är ett gemensamt ansvar och att de åtgärder som införs inte får drabba vanliga människor för hårt. De behåller också sin EU-skeptiska hållning, den här gången har de t.ex. valt att sikta in sig på EU-regler som de anser hindrar effektiva klimatåtgärder. Exempel på sådana är krav på avreglering och konkurrensutsättande av verksamheter som järnvägar och liknande. Vänsterpartiet anser också att nuvarande elhandelssystem leder till överpriser i Sverige. 

Miljöpartiet hamnar också i rättvisegruppen - en av deras paroller i år är "en snabb och rättvis klimatomställning" och de vill att alla ska kunna vara med i omställningen oavsett ekonomi och bostadsort. I övrigt är de - inga överraskningar här - ett av de partier som skriver mest om klimat och miljö i sitt manifest. De vill se cirkulär ekonomi i EU, skärpa handeln med utsläppsrätter så att färre eller inga delas ut gratis, och se till att EU inte har några nettoutsläpp av koldioxid 2040. De vill också införa fler klimattullar på varor med stor miljöpåverkan, men intäkterna från dessa ska gå till klimatåtgärder i fattigare EU-länder och i utveckligsländer utanför Europa.

Innovationsgänget

En annan sak man kan prata om när man pratar om klimat är innovationer (och de nya arbetstillfällen de kan skapa). Här hittar vi teknikoptimister som Liberalerna, som vill satsa på mer elektrifiering, forskning och teknikutveckling. Utöver det vill de utveckla systemet med utsläppsrätter till att omfatta fler sektorer och fler länder, ta bort subventioner på fossila bränslen, införa koldioxidskatt och ha fler klimattullar på t.ex. plast. Inom innovationsgänget sticker de också ut för att de är positiva till kärnkraft, både nybyggd sådan och att hindra avveckling av gamla reaktorer.

Socialdemokraterna hamnar också i den här gruppen som det parti som skriver mest om kopplingen mellan gröna innovationer och nya jobb. De vill också se skärpta klimatmål med 95% minskade utsläpp till 2040, snabbare energiomställning, satsningar på biodrivmedel samt att det ska bli enklare att åka tåg i Europa.

Sist men inte minst, Centerpartiet. Klimatet är en av de tre frågor som Centerpartiet särskilt lyfter fram i år (de andra två är fred och frihet). De verkar vara överens med Miljöpartiet om att gratis utsläppsrätter borde avskaffas, de vill skärpa utsläppsmålen till en reduktion med 95 % fram till 2040 och införa möjligheter att stoppa EU-stöd till länder som inte vidtar tillräckliga klimatåtgärder.

Ekonomiklubben

Klimat, klimat, klimat... men blir det inte väldigt dyrt, och hur påverkar det företagen egentligen? I den sista gruppen hittar vi Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som också är de partier som skriver minst om klimatet i sina valmanifest och liknande. Av de här tre partierna är Moderaterna de som lyfter fram klimatfrågan mest, de nämner att klimatproblemet kräver internationella lösningar och gillar marknadsbaserade åtgärder som handeln med utsläppsrätter och tekniklösningar som kärnkraft och koldioxidinfångning. Dock vill de också att EU:s klimatmål ska kompletteras med ett tillväxtmål samt att andra EU-länder inte längre ska kunna åka snålskjuts på Sveriges klimatarbete.

Kristdemokraterna är också bekymrade över tillväxten och Europas konkurrenskraft, de vill till exempel att klimatmålen inför 2040 (de som Centern och Socialdemokraterna vill skärpa) ska analyseras med avseende på konkurrenskraft och effekter på ekonomi, företag och landbygd. Liksom Moderaterna är de positiva till kärnkraft.

Sverigedemokraterna hamnar också i den här gruppen, men det var nära att de fick en egen. De sticker ut på grund av sin väldigt negativa inställning till EU, som de bland annat beskriver som "klåfingrigt", och till den klimatpolitik som drivs i Sverige och EU nu. Faktum är att de omväxlande kallar dagens klimatpolitik för "radikal" och "extrem" genom hela valmanifestet och starkt betonar alla kostnader den för med sig. En annan sak de trycker hårt på är hur lite av världens utsläpp som kommer från just EU. De vill riva upp vissa existerande klimatöverenskommelser och stå för vad de anser vara en mer balanserad klimatpolitik, som i praktiken verkar handla om att göra mindre för klimatet.

Sammanfattning

Inför EU-valet 2024 ser vi alltså åtta partier som allihop tar upp klimatfrågan i varierande grad, men som också alla lyfter fram andra hänsyn än bara klimatet. För Vänsterpartiet och Miljöpartiet är dessa andra hänsyn främst rättvisa, för Liberalerna, Centerpartiet och Socialdemokraterna är det innovation (och jobbskapande). Rättvisegruppen och Innovationsgänget innehåller de partier som skriver mycket och engagerat om klimatet i valmanifest och annat material - de ger faktiskt intryck av att vilja göra något. Det intrycket får jag inte alls av partierna i Ekonomiklubben, d.v.s. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Där får jag snarare uppfattningen att tillväxt och kostnader får mer uppmärksamhet.

Några korta nedslag på andra politikområden

Krig och konflikter

Vi lever i en konfliktfylld tid, och det syns i valmanifesten. Alla partier tar till exempel upp kriget i Ukraina i större eller mindre omfattning (mitt intryck är att Socialdemokraterna och Moderaterna skriver mest om detta och Sverigedemokraterna minst, men jag har inte satt mig ner och faktiskt räknat antalet gånger Ukraina nämns i varje valmanifest). Det är då mer stöd till Ukraina och ofta mer och/eller skarpare sanktioner mot Ryssland som står på agendan. Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar också upp kriget i Gaza och EU:s möjligheter att utöva påtryckningar mot Israel för att få stopp på det. Liberalerna tar också som enda parti upp den pyrande konflikten mellan Kina och Taiwan (de står på Taiwans sida, för övrigt).

EU, internet och AI

EU har ju infört ett antal regler och lagar som på olika sätt påverkar livet online - exempelvis GDPR. Därför är det lite intressant att se vad de svenska partierna vill driva för internetrelaterade frågor. När det gäller sociala medier verkar t.ex. KD och L ha ett relativt snävt fokus på hur sociala medier påvekrar barn, där KD vill införa begränsad användartid och blockeringar av vissa ämnen och L vill klassa vissa appar som skadliga produkter och tvinga fram nedstängning av appar för barn nattetid. S och MP tar ett bredare grepp och vill reglera internetjättarnas algoritmer och reglera användningen av AI. Flera partier, från KD till S och MP, vill också ställa krav på nätjättarna för att hindra spridning av desinformation.

Integritetsfrågan, som tidigare har varit central när det gäller internet och politik, lyfts strängt taget bara av MP och C. Båda partierna vill värna om integritet och är mot t.ex. övervakning på nätet och med hjälp av AI (ansiktsigenkänning etc.). Liberalerna skriver kortare om frågan och vill se en balans mellan integritet och brottsbekämpning på nätet.

Migration

På migrationsområdet ser det ut ungefär som man kan vänta sig - V, MP och L vill se fler lagliga vägar för migranter att ta sig till EU, medan S pratar om "ordning och reda" i migrationspolitiken. M, KD och SD vill se en minskad invandring och mer resurser till att övervaka EU:s yttre gränser. Både KD och SD är också för asylcenter utanför Europa så att flyktingar kan söka asyl utan att faktiskt ha kommit till Europa.

EU:s inflytande i Sverige

Innan jag började läsa i årets valmanifest hade jag inte riktigt klart för mig hur viktigt vitt snus och EPA-traktorer är för många människor - men tydligen är det viktigt för många att EU lämnar dem i fred. Bland de lite tyngre frågorna när det gäller EU-inflytande märks arbetstidsdirektivet och skogen. Flera partier, däribland M och KD, vill att EU:s arbetstidsdirektiv ska revideras eller avskaffas eftersom det medfört ändringar i kraven på dyngsvila för t.ex. skiftarbetare och vårdpersonal. När det gäller skogen så är det något framför allt S och M hävdar att Sverige sköter bäst på egen hand. Den stora skillnaden mellan svenskt och centraleuropeiskt skogsbruk är vad jag förstår kalhyggena, så har man starka åsikter om sådana kan detta vara bra att veta.

Varifrån kommer energin i Air-gen?

Så här tycker craiyon.com att
"generating electricity from water vapor"
ser ut.

 Tidigare i år kunde man läsa i Ny Teknik att forskare vid University of Massachusetts Amhurst hittat ett sätt att utvinna elektricitet ur tomma luften, en effekt de döpt till Air-gen. (Deras studie finns publicerad i tidskriften Advanced Materials, bakom betalvägg). Det sker med hjälp av en tunn film eller ett tunt skikt full av små, små hål - bara 100 nm i diameter. När skiktet placeras så att ena sidan är i kontakt med den omgivande luften och andra sidan är inkapslad bildas en skillnad i elektrisk potential mellan de två sidorna. Den skillnaden kan användas för att generera elektrisk ström. Resultaten är en vidareutveckling av forskargruppens tidigare arbete med tunna skikt av proteintrådar, men med skillnaden att de nu kommit på att man kan använda praktiskt taget vilket material som helst så länge hålen är av rätt storlek.

Energi ur tomma luften kan lätt låta för bra för att vara sant, men de här resultaten har genomgått peer review och publicerats i en vetenskaplig tidskrift. Så hur funkar detta egentligen? Och var kommer energin ifrån?

Det första man får tänka på här är att tomma luften, om man ska vara petnoga, inte är särskilt tom. Air-gen-effekten är beroende av luftfuktigheten, alltså den vattenånga som är en beståndsdel i vanlig luft. Redan i den första artikeln, den med proteintrådarna, såg man att den sida av det tunna skiktet som är i kontakt med luften tar upp ganska mycket vattenånga, men att mängden vatten avtar när man närmar sig den andra sidan av skiktet. Genom olika experiment kunde forskarna visa att det inte bara handlade om korrelation utan om ett orsakssamband, och att skiktets yttre yta får en svag elektrisk laddning. På något sätt ger alltså vattenångan skiktets yta en elektrisk laddning. Men hur?

En vanlig vattenmolekyl med två väte och ett syre, H₂O, är totalt sett elektriskt neutral. Om den bara landar på det tunna skiktets yta och stannar där kan den alltså inte tillföra någon laddning. Emellertid består inte vattenångan i luften, eller för den delen vatten i någon annan form, bara av vanliga vattenmolekyler. Den innehåller också OH^--joner* och H₃O⁺-joner, det vill säga dels joner med ett syre, ett väte och negativ laddning, dels joner med tre väte, ett syre, och positiv laddning. De här jonerna kan till exempel uppstå när två vanliga vattenmolekyler kolliderar och en vätejon, H⁺, spontant hoppar över från den ena till den andra. 

Om vi har vanliga vattenmolekyler, OH^--joner och H₃O⁺-joner i vattenånga och de kolliderar med det tunna skiktet lite slumpmässigt skulle det fortfarande inte hjälpa, eftersom vi då skulle få ungefär lika många positiva som negativa joner på ytan. Om det däremot var så att den ena sortens joner - säg de negativa - fastnade mer på ytan än de positiva skulle de negativa jonerna kunna samlas på ytan, medan de positiva släpper från ytan igen och far iväg. Forskarna bakom Air-gen refererar till en tidigare vetenskaplig artikel som beskriver just den typen av fenomen. Den tidigare artikeln beskriver också hur vanliga, elektriskt neutrala vattenmolekyler som landar på vissa typer av ytor spontant delar upp sig i positiva och negativa joner, samt hur olika egenskaper hos själva ytan leder till att positiva eller negativa joner stannar kvar på ytan eller far iväg.

Så det verkar som att det går att ge en yta elektrisk laddning bara med hjälp av vattenånga. Men vad är poängen med de små hålen? Enligt artikeln är de stora nog att släppa igenom vatten till den inkapslade sidan av skiktet, men små nog att vattenmolekylerna kommer att krocka med väggarna på vägen och därmed ha möjlighet att fastna på ytan och bidra till laddningen.

Här nånstans kan det vara på sin plats att nämna att flera mer populärvetenskapliga beskrivningar av Air-gen (t.ex. den här) är lite otydliga med om Air-gen faktiskt använder vattenånga, alltså enskilda vattenmolekyler eller små kluster av vattenmolekyler, eller om det handlar om vattendroppar som oftast är mycket större. Det verkar också som om forskarna själva jämför Air-gen med hur statisk elektricitet byggs upp i åskmoln genom krockar mellan vattendroppar, hagelkorn och iskristaller. Såvitt jag kunnat se i artiklarna är det framför allt vattenånga som ger själva Air-gen-effekten.

Men åter igen - var kommer själva energin ifrån? Det mesta verkar komma från vattenmolekylernas rörelseenergi, det är ju de som behöver krocka för att bilda joner, krocka med ytan, etc., för att inte tala om att vattenmolekylerna behöver vara närvarande i form av vattenånga istället för flytande vatten eller is. Rörelseenergin hos atomer och molekyler kallas också termisk energi, eftersom vi uppfattar den som värme (atomer och molekyler i varm luft har mer rörelseenergi än i kall luft, t.ex.). Den största källan till termisk energi för jordens atmosfär är, som man kanske kan gissa, solen. Air-gen verkar alltså leverera energi från solen, fast på omvägar.

*Joner är atomer eller molekyler som antingen fått eller blivit av med en eller flera elektroner, vilket gör att de blir elektriskt laddade.

Hur testar vi ChatGPTs gränser?

Är ChatGPT en stokastisk papegoja? Bild från craiyon.com.

För nästan 20 år sen läste jag en filosofikurs som hette "Modeller för Mänskligt Tänkande". Den handlade om olika sätt att förstå människans medvetande och kognition och innehöll delkurser i både neurala nätverk och mer konventionella försök till artificiell intelligens som schackdatorn Deep Blue. Under en av delkurserna fick vi läsa om ELIZA, ett program som simulerar en konversation med en psykoterapeut. Det sker med hjälp av generella frågor och meningar där en del ord plockas ur användarens tidigare input. ELIZA innehåller inget neuralt nätverk utan är ett traditionellt datorprogram där du kan utläsa ur koden hur den kommer att svara, men tydligen tillskrevs den ändå både tankar och känslor av de första som fick testa den på 60-talet. 

Något senare under mina studier snubblade jag över en version av ELIZA som ingick i programmet Emacs. Jag och några andra studenter roade oss med att utforska programmets begränsningar och försökte få den att skriva rent nonsens. Det visade sig vara väldigt lätt, faktum är att ska ELIZA framstå som vettig över huvud taget måste man vara noga med att hålla sig inom ramarna för vad samtalet "ska" handla om. (Om nån vill testa finns det onlineversioner, t.ex. här. Eller så kan man ladda ner Emacs.) 

De senaste månadernas diskussioner runt ChatGPT har fått mig att tänka på ELIZA, mestadels på grund av allt snack om vad den "vet" och "förstår", och hur den anses vara steg på vägen till generell artificiell intelligens som överträffar människor. Exemplet ELIZA antyder att vi inte nödvändigtvis kan lita på våra egna intuitiva bedömningar av en chatbot, vare sig den är byggt på konventionell kod eller på neurala nätverk. Vi verkar ha en inneboende tendens att tillskriva maskiner och andra föremål mänskliga egenskaper, och den tendensen kan sätta krokben för oss.

En annan anledning till att jag funderat över ELIZA är en rakt motsatt tendens hos om inte alla så åtminstone många människor, den att man vill ta reda på hur saker funkar, hitta gränserna, och "knäcka koden" som jag och de andra studenterna gjorde med ELIZA. På vilka sätt har vi egentligen testat ChatGPTs gränser under månaderna sen den blev tillgänglig online - och finns det gränser vi borde testa mer?

ChatGPT och säkerhet

De begränsningar som utforskats absolut mest - åtminstone avsiktligt - är antagligen de mekanismer som ska hindra ChatGPT från att uttrycka sig i kontroversiella frågor, leverera problematiskt innehåll (rasism, sexism etc.) eller hjälpa användarna att begå brott. I början verkar det ha varit ganska lätt att ta sig runt de här begränsningarna bara genom att ställa frågan annorlunda - vill ChatGPT inte tipsa om sajter där du kan ladda ner piratkopierade filmer kan du be den lista vilka sidor du ska undvika om du inte vill komma i kontakt med några läskiga torrents. Mer avancerade varianter ger ChatGPT en karaktär att spela, företrädelsevis då en karaktär som inte bryr sig om regler och kan säga lite vad som helst. Liknande knep ska tydligen vara användbara för att generera propaganda.

När jag läste på om ChatGPT inför mina inlägg om ifall den kan skriva patent (finns här och här) fick jag det bestämda intrycket att språkmodellen som är kärnan i ChatGPT inte har några såna här begränsningar i sig. Den är helt enkelt tränad med enorma mängder text till att kunna förutsäga sannolikheten för att ett visst ord är nästa ord i en given mening. Spärrar som hindrar ChatGPT från att tipsa om piratsajter etc. borde då rimligtvis vara inprogrammerade som nån sorts kontroll antingen av ord som förekommer i frågan eller ord som dyker upp i svaret. Det är också tydligt att OpenAI ändrar på de här spärrarna i takt med att folk hittar mer och mer kreativa sätt att ta sig runt dem - att få ChatGPT att spela rollen som någon som inte bryr sig om regler verkar till exempel ha blivit betydligt svårare med tiden. Med hänsyn taget inte bara till utvecklingen inom AI utan också till den mänskliga naturen skulle jag gissa att det här kommer att bli en sorts evig kapplöpning liknande den mellan de som skriver virus och de som utvecklar antivirusprogram.

ChatGPT och fakta

En annan av ChatGPTs begränsningar som testats ordentligt men kanske inte lika avsiktligt är hur pass (o)tillförlitlig den är när det gäller fakta. Den kan svara på vilken som är världens längsta flod och skriva kod som är åtminstone nästan korrekt - men den kan också skriva om icke-existerande rättsfall (och om icke-existerande rättspraxis för patent, som jag nämnt i ett tidigare inlägg).

Rent praktiskt innebär det innebär att du inte kan lita på ChatGPT. Om du faktiskt vill ha svar på en ren faktafråga är det därför fortfarande enklare att använda en vanlig sökmotor (eller Wikipedia) - du kommer ju ändå att behöva verifiera ChatGPTs svar innan du använder det. Med sökmotorn och Wikipedia har du också en chans att ta reda på varifrån informationen kommer, vilket gör det lättare att avgöra om du ska lita på den eller inte.

Diskussioner om ChatGPTs tillförlitlighet slutar ofta i svepande formuleringar om att problemet naturligtvis kommer att lösas i kommande generationer av GPT (t.ex. utgår man från det i den här artikeln). Det är mer ont om förklaringar på hur det ska gå till. Att räkna ut sannolikheten för att något visst ord är nästa ord i texten är ju kärnan i GPT, och det är möjligt på grund av stora mängder träningsdata. Blir man tvungen att bara använda träningsdata med korrekt information för att lösa tillförlitlighetsproblemet från grunden, eller kan man implementera en kontrollfunktion som bara accepterar genererad text om den är korrekt? Och hur hanterar man i så fall frågor där svaren är genuint osäkra eller kontroversiella? Jag tror säkert att kommande varianter av GPT kommer att vara bättre på många sätt, men jag är inte övertygad om att de kommer att lösa tillförlitlighetsproblemet.

Sen kan man också fråga sig om det verkligen är rimligt att använda ChatGPT som en sorts super-Google. Det är visserligen rätt spännande att den kan tyckas "veta" vilken som är världens längsta flod eller var du ska placera parenteserna i din programkod bara för att rätt svar dök upp som ett av de mest sannolika alternativen när den letade efter nästa ord, men ChatGPT är optimerad för att generera text som verkar rimlig, inte text som är sanningsenlig. Jag tror det är bättre att inte förvänta sig korrekt fakta av ChatGPT, och det är jag tydligen inte ensam om. 

ChatGPT och... sunt förnuft?

När jag testade att använda ChatGPT för att skriva patent-text om en påhittad uppfinning uppstod det en del missförstånd som knappast hade inträffat med en människa. De hade framför allt att göra med praktiska grejer som människor begriper för att de har erfarenheter av hur världen funkar. Det är en begränsning hos ChatGPT som jag inte har sett särskilt mycket diskussioner om, men jag hittade faktiskt en artikel som har fler exempel på frågor ChatGPT har svårt med. Till exempel, om man ska tända en grill, ska man fläkta kolen med ett papper eller en sten? Kan man använda ett hamburgerbröd för att hålla sitt hår på plats? Artikelförfattaren blev inte så imponerad av ChatGPTs svar, framför allt inte när den faktiskt skrev att man kunde använda ett hamburgerbröd som hårnät.

Jag testade att ställa frågorna från artiken till ChatGPT tillsammans med några egna frågor, t.ex. om en smörkniv eller en yxa är bäst för att dela en vattenmelon. Svaren varierade, i vissa fall svarade den som i artikeln och i andra gav den ett annat svar. Vad som också var intressant var att när jag bad den generera ett nytt svar på samma fråga ändrade den sig påfallande ofta - både när det gällde smörkniven och yxan och om hamburgerbröd som hårnät. Det är ett tecken på att ChatGPT inte har nån intern modell av hur världen funkar, som vi människor har. 

Baserat på vad vi vet om hur den faktiskt funkar är detta inte så konstigt, men med tanke på hur diskussionen kring AI låter just nu och vår allmänna tendens att se mänskliga tankar och avsikter lite varstans (som i fallet ELIZA) kan det vara bra att komma ihåg hur fel ChatGPT kan ha. ChatGPT gör nämligen misstag som är svåra att få att gå ihop med att den skulle uppvisa tecken på generell artificiell intelligens, men de är lätta att förstå om man ser ChatGPT som en stokastisk papegoja.

Stokastiska papegojor och vilka risker vi prioriterar

Begreppet "stokastisk papegoja" introducerades av AI-experterna Emily M. Bender och Timnit Gebru i en omdiskuterad artikel från 2021 för att beskriva språkmodeller som GPT. "Stokastisk" är ett annat ord för slumpmässig och syftar på att det finns ett inslag av slump i vilket ord modellen väljer ut för att fortsätta en mening, medan "papegoja" kommer sig av att den upprepar saker som finns i träningsdata men inte direkt kan komma på något själv. Artikeln tar upp olika risker med de här stokastiska papegojorna, från miljöpåverkan som uppstår när energi används till att träna dem till deras tendenser att reproducera existerande fördomar eller människors benägenhet att sätta för stor tilltro till modellernas resultat. 

Benders och Gebrus artikel är fortfarande relevant, men i diskussionerna som uppstått runt ChatGPT verkar det vara få som alls reflekterar över att GPT-3 och GPT-4 sannolikt fortfarande bara är stokastiska papegojor snarare än självständiga tänkare. Det leder till dramatiska rubriker om existensiella risker och artiklar, som den här från The Guardian, där man frågar fem experter om hur AI kommer att förgöra världen och bara en pratar om risker som finns nu, i dag, med den AI-teknik vi faktiskt har. Jag tror det är riskabelt att fokusera så mycket på vad som skulle kunna hända om AI blir smartare än människor, framför allt när det stjäl uppmärksamheten från mer omedelbara problem. Därför tror jag det är bra att påminna sig om, och testa, ChatGPTs gränser. 

Att skriva patent med ChatGPT - patentkrav och text

Min "uppfinning" enligt bild-generatorn på craiyon.com.

I mitt första inlägg om patent och ChatGPT undersökte jag hur användbart ChatGPT är för att hitta känd teknik, avgöra om ens uppfinning är ny, och leta fram relevant rättspraxis. Resultatet var rätt tveksamt och slutsatsen blev att medan ChatGPT kan hjälpa dig på traven med vissa saker så kan du inte lita på vad den säger om t.ex. relevanta patent och din uppfinnings patenterbarhet.

Men det testet var kanske lite orättvist? Även om många verkar vilja använda ChatGPT som en sorts super-Google så är den egentligen utvecklad för att hantera språk, inte för att hantera fakta. Alltså borde vi väl egentligen ge den en mer språkrelaterad uppgift - som att skriva ett patentkrav.

För att kunna be ChatGPT skriva ett patentkrav behöver vi tala om för den vad uppfinningen är, d.v.s. ge den en uppfinningsbeskrivning. Jag har testat några olika varianter, t.ex. den här:

I have invented a new type of hydroponic planter. It has a big container for water and nutrients, with a lid that has two holes in it. The holes are where you put the growth substrate and seeds, so when the plants grow the roots can reach the water in the container while the stem and leaves are on the upper side of the lid. The new thing compared to other planters is that this planter also has a plastic sheet that can be placed in the container as a divider between the two holes in the lid. With the divider in place, different water levels can be maintained for the two plants, which is good if they are at different stages of growth or if one has shorter roots than the other. The plastic sheet has a rubber strip around the edges. Can you write a patent claim describing my invention?

Jag skulle säga att det här är en rätt rimlig uppfinningsbeskrivning - den talar om vad uppfinningen är och vad den har för olika delar, vad uppfinnaren tror är nytt med uppfinningen, och vad fördelarna är (det är alltså en odlingslösning som de som beskrivs här, fast med en löstagbar skiljevägg). ChatGPT genererade följande krav:

1. A hydroponic planter comprising:
a. a container adapted to hold water and nutrients;
b. a lid attachable to the container, the lid having two holes configured to receive a growth substrate and seeds, respectively, such that the roots of the plants extend into the container while the stem and leaves grow above the lid;
c. a plastic sheet removably positionable within the container, the plastic sheet comprising a divider having a length corresponding to the distance between the two holes in the lid, the divider forming two separate compartments within the container;
d. a rubber strip surrounding the edges of the plastic sheet, providing a watertight seal between the plastic sheet and the container, wherein the rubber strip prevents water from one compartment from mixing with water in the other compartment; and
e. means for adjusting the water level independently in each compartment, enabling different water levels to be maintained for the plants in each compartment.

Ytligt sett verkar detta rätt rimligt - det har formen av ett patentkrav, innehåller alla delar jag hade med i min beskrivning, och använder ordet "comprising" så ofta det bara går. ChatGPT har till och med lagt till att syftet med gummilisten är att göra skiljeväggen vattentät, vilket jag inte skrev nåt om i min beskrivning.

Emellertid finns det ett stort problem - en hydroponisk odlingskruka enligt ChatGPTs krav kan aldrig uppnå effekten jag nämner i min beskrivning. För det första har den ett hål för växtsubstrat och ett för fröer (notera ordet "respectively" i punkt b) när det i själva verket handlar om att man placerar fröet i odlingssubstratet och sen passar in odlingssubstratet i hålet. För det andra har ChatGPT valt att placera skiljeväggen så att den börjar vid det första hålet och slutar vid det andra, medan en människa sannolikt hade insett att om vi ska ha olika vattennivåer för två olika växter behöver vi placera skiljeväggen vinkelrätt mot en tänkt linje som binder samman de två hålen, så att vi får en volym under hål ett och en annan, åtskiljd volym under hål två. 

Jag bad ChatGPT korrigera de här problemen samt ta bort punkt e eftersom det är onödigt att begränsa kravet till en odlingskruka som också har en anordning för att justera vattennivån. Efter några försök landade den på följande:

1. A hydroponic planter comprising:
a. a container adapted to hold water and nutrients;
b. a lid attachable to the container, the lid having two holes configured to hold a piece of growth substrate each and to receive a seed for a plant, wherein the holes are positioned along a line on the lid;
c. a plastic sheet removably positionable within the container, the plastic sheet comprising a divider arranged to be placed perpendicular to the line connecting the two holes on the lid, the divider having a length corresponding to the width of the container, thereby forming two separate compartments within the container, wherein the divider can be removed and repositioned as desired;
d. a rubber strip surrounding the edges of the plastic sheet, providing a watertight seal between the plastic sheet and the container, wherein the rubber strip prevents water from one compartment from mixing with water in the other compartment.

Detta är bättre på så sätt att skiljeväggen är rätt placerad, men innehåller en del onödiga saker (t.ex. i punkt d - vi behöver inte skriva både att det är vattentätt och att det hindrar vatten från att röra sig mellan de två volymerna). Dessutom är det här kravet väldigt lätt att ta sig runt - byt bara ut plasten mot metall i skiljeväggen, så får du en odlingskruka med samma funktion men som inte täcks av patentkravet. 

Om jag själv skulle skriva ett patentkrav utifrån min ursprungliga beskrivning av uppfinningen ovan skulle jag börja med att identifiera de nödvändiga beståndsdelarna - eller särdragen - i uppfinningen. Sen skulle jag fundera över hur mycket jag kan bredda kravet utan att det blir orimligt - att skiljeväggen inte måste vara av plast är ganska uppenbart, likaså att vi borde täcka in odlingskrukor med utrymme för fler än två växter (d.v.s., fler än två hål). Det skulle leda till ett bredare huvudkrav, samt en rad underkrav som beskriver olika alternativ (att skiljeväggen är i plast skulle kunna bli ett underkrav). 

Om jag istället för att mata ChatGPT med en uppfinningsbeskrivning ger den en lista över de tekniska särdragen kan jag istället få ut detta:

1. A hydroponic planter comprising:
- a receptacle configured to contain a nutrient solution for supporting plant growth;
- a lid attached to the receptacle and having two openings for receiving a growth substrate and plants;
- a removable divider adapted to be placed vertically within the receptacle, separating the two openings, said divider comprising a rubber strip positioned along the edges of the divider, forming a water-resistant seal between the divider and the inner walls of the receptacle.

Detta är inte heller perfekt, men jag tycker att det i alla fall är en bättre utgångspunkt att jobba vidare från. Det är värt att notera att den återanvänder ord och uttryck från min fråga i patentkravet, jag hade t.ex. inte nämnt "plastic sheet" den här gången utan bara kallat det "removable divider". Alltså, ju mer patentmässigt ditt språkbruk är i frågan, desto bättre lyckas ChatGPT med kravet.

Jag bad också ChatGPT skriva några stycken text som man kan använda i patentansökan, framför allt några som beskriver olika fördelar med uppfinningen. Den hasplade till exempel ur sig följande:

Advantages of the invention: The hydroponic planter with a rubber strip divider offers several significant advantages over existing cultivation systems. Firstly, it provides an efficient use of space by enabling the cultivation of multiple plants within a single receptacle. This reduces the need for multiple containers, optimizing resource utilization and simplifying maintenance.

Precis som med själva kraven är den genererade texten i rätt stil och med rätt vokabulär för att platsa i en patentansökan, men när den hittar på fördelar med uppfinningen på egen hand blir de inte alltid särskilt rimliga. Ska man använda den här texten får man gå igenom den och rätta till de saker som inte är faktiska fördelar med uppfinningen eller på något annat sätt inte stämmer.

Min slutsats efter de här försöken är att ju mer du tänker innan du blandar in ChatGPT, ju mer du identifierar särdrag, hittar möjliga breddningar och letar upp rätt tekniska termer, desto bättre kommer patentkraven och texten att bli. Som jag ser det består arbetsprocessen när man skriver en text - en patentansökan eller något annat - minst lika mycket av sådant tankearbete som av att faktiskt sitta och knappa på tangentbordet. ChatGPT kan hjälpa dig med knappandet genom att generera text, men tänka måste du än så länge göra själv.

Att skriva patent med ChatGPT - nyhetssökning och rättspraxis

Ett blogginlägg om att skriva patentkrav med ChatGPT finns här.

Det senaste dryga halvåret sen ChatGPT lanserades har folk testat att använda den för allt möjligt från att skriva kod till att svara på frågor i hemtentor. Tekniken bakom ChatGPT, så kallade large language models*, sägs vara på väg att ersätta människor i yrken där man skriver kod eller text, som programmerare, journalister och tekniska skribenter. 

Min fråga blir naturligtvis - kan den ersätta en patentingenjör? För att ta reda på det skaffade jag ett konto på ChatGPT och fantiserade ihop en fejk-uppfinning att testa med. 

Nyhetssökning

Innan man börjar med själva ansökan vill man ofta skaffa sig en uppfattning om ifall den verkligen är ny, eller om nån annan redan har patenterat den - man vill göra en så kallad nyhetssökning. Det första man gör då är att hitta rätt patentklass att leta i. Patentklasser är ett sätt att sortera patent baserat på vad de handlar om. Systemet som jag använder mest är International Patent Classification (IPC), ett hierarkiskt system som börjar med att dela in uppfinningarna i sektioner (fysik, kemi, elektricitet etc.), sen i klasser, sub-klasser, grupper, och sub-grupper, där varje nivå blir mer och mer specifik.

Min "uppfinning" är en hydroponisk odlingskruka med ett lock, minst två öppningar i locket där man kan placera odlingssubstrat, och en löstagbar skiljevägg som man kan placera inuti krukan för att dela in den i två separata sektioner. Skiljeväggen är kantad med en gummilist (lite som vad som visas här, fast med en löstagbar skiljevägg).

Kanske ser "uppfinningen" ut så här? Från craiyon.com.

När jag frågade ChatGPT vilka IPC-klasser jag ska använda för att hitta patent som handlar om hydroponisk odling gav den mig en lång lista. Samtliga hörde till sektion A (mänskliga förnödenheter), klass A01 (lantbruk), subklass G (hortikultur, odling av grönsaker etc.). Så långt verkar det alltså rätt. 

Sen kommer vi till så kallade grupper, och här är den inte lika träffsäker. A01G-07 är botanik i allmänhet och olika metoder för att främja tillväxt hos växter, men verkar inte ha med just hydroponik att göra. A01G-09 är odling i behållare, vilket verkar lovande tills man ser en notering i IPC om att hydroponik inte är inkluderat utan har sin egen grupp. Den gruppen är varken Chat-GPT:s förslag A01G-27 (sjävvattnande krukor) eller A01G-33 (odling av alger), utan A01G-31. 

A01G-31, som alltså är den relevanta klassificeringen, är med bland ChatGPTs förslag, men det är också flera andra klassificeringar som man inte egentligen behöver. Dessutom beskriver ChatGPT en av klassificeringarna fel när den upplyser mig om att A01G-27 handlar om att orsaka artificiellt regn fast det egentligen är en klassificering för självvattnande krukor. Vi har alltså råkat på vårt första fall av att ChatGPT hallucinerar.

Man kan också använda vanliga söktermer för att hitta viktiga patent, men lite beroende på hur avancerade sökverktyg man använder kan man riskera att missa dokument som använder andra ord för samma sak. Jag bad därför ChatGPT ge mig en lista på synonymer till "hydroponic planter" (jag chattade med ChatGPT på engelska, dels för att jag oftast skriver patent på engelska och dels för att den garanterat haft mer träningsdata på engelska än på svenska så det borde vara ett mer rättvist test). ChatGPT verkar vara rätt bra på att hitta synonymer, förutom de rätt uppenbara "aquaponic planter" och "soilless cultivation device" fick den också med sig "deep water culture planter", ett begrepp jag inte kände till sen innan.

Fler AI-hallucinationer dök upp när jag bestämde mig för att gå rakt på sak och be den ge mig exempel på relevanta patent. Den gav mig tre exempel på publicerade amerikanska patentansökningar. Alla tre existerar, men ingen av dem handlar om vad ChatGPT påstår att de skulle handla om och ingen av dem är ens i närheten av hydroponiska odlingar. US20190079141A1 handlar istället om att detektera magnetfält, US20210034667A1 om telekommunikation och US20190314660A1 presenterar en ny typ av skum till brandsläckare. Det hindrar inte ChatGPT från att påstå att de hade titlar som Hydroponic planter appratus, Hydroponic Growing Device, eller Hydroponic Cultivation Device and Method.

Rättspraxis

Även om vi konstaterar att vår "uppfinning" inte är patenterad sen innan kan det finnas andra saker som påverkar om den går att patentera eller inte. Det kan till och med vara så att vi behöver ta reda på rättspraxis i den jurisdiktion där vi vill söka patent. Jag har valt att utgå ifrån att vi söker patent vid Europeiska Patentverket EPO, mest för att det är den patentlagstiftning jag kan bäst. Jag har också lagt till två komplicerande faktorer.

Icke-tekniska delar av uppfinningen

Den första är att min "uppfinning" har en sensor som mäter vattennivån, kopplad till en display som visar en bild av ett visset blad när vattennivån blir för låg. Det där att den visar en bild är en presentation av information, vilket är exkluderat från att patenteras enligt Artikel 52(2) i Europeiska Patentkonventionen. Presentationer av information är exkluderade, tillsammans med vetenskapliga teorier, matematiska metoder, affärsmetoder och estetiska skapelser, för att de inte anses vara vad EPO definierar som teknik.

För det där med displayen har ChatGPT ett rätt bra svar:

I am an AI language model and do not have real-time access to current legal information... [disclaimers etc.]... That being said, while the presentation of information itself may not be patentable, if your hydroponic planter includes a technical solution or a novel and inventive aspect beyond the mere presentation of information, it could be eligible for patent protection in Europe.

Detta är i stora drag korrekt - om din uppfinning innehåller något som är exkluderat för att det inte räknas som teknik, som en presentation av information, tillsammans med saker som uppenbart är teknik, som sensorn och själva krukan, så kan uppfinningen som helhet fortfarande vara patenterbar. 

Emellertid bad jag den också hitta hänvisningar till rättspraxis och här blir det lite svajigare. Den hittar två existerande beslut från EPO, T641/00 och T 1227/05, som båda faktiskt är relevanta för att bedöma patenterbarheten hos uppfinningar som innehåller både tekniska och icke-tekniska delar. T641/00 är ett välkänt fall där de tekniska delarna av uppfinningen kombinerades med en affärsmetod. ChatGPT beskriver den som:

This case discusses the "COMVIK approach" to patentability of computer-implemented inventions in Europe and sets out the requirement for a technical character and technical contribution beyond the presentation of information. 

Kanske en aning missvisande eftersom den icke-tekniska delen i T641/00 var en affärsmetod och inte en presentation av information, men ändå rätt OK. 

T1227/05 är ett annat välkänt fall där en icke-teknisk grej, i det här fallet en matematisk metod, kombinerades med mer uppenbart tekniska delar i en simulering av elektroniska kretsar. Patentansökan som beslutet handlar om ägdes av företaget Infineon. Här är ChatGPT längre från målet när den skriver:

T 1227/05 (Hitachi/Cardiac monitoring): This case involves the patentability of a method for monitoring cardiac activity. It discusses the technical character of the claimed method and the distinction between technical and non-technical features.

Fel företag och fel sorts uppfinning alltså. Medicinska metoder är dessutom inte uteslutna för att de skulle vara icke-teknik enligt Artikel 52(2) i Europeiska Patentkonventionen, utan har sitt eget stycke under Artikel 53. De är, lite förenklat, uteslutna för att man inte ska kunna få patent som hindrar vårdpersonal att välja de behandlingsmetoder de anser vara bäst för patienten. En uppfinning som innehåller en sådan metod är aldrig patenterbar, även om det är i kombination med saker som annars skulle vara patenterbara. ChatGPT är alltså väldigt fel ute här.

Uppfinningen har presenterats tidigare

När jag kollade på ChatGPT:s försök att hitta rättspraxis slog det mig att det här med uppfinningar som innehåller både tekniska och icke-tekniska delar har varit omdiskuterat - och omskrivet - de senaste åren eftersom det är viktigt för bedömning av uppfinningar där man har med en dator av nåt slag. Det innebär att det antagligen finns många exempel på detta i ChatGPTs träningsdata. Skulle ChatGPT få ett sämre resultat för praxis som det är mindre diskussion om?

Som ett första test av den idén sa jag till ChatGPT att jag förklarat min uppfinning för potentiella affärspartners och i en presentation på en konferens, och frågade hur det påverkar patenterbarheten. ChatGPT svarade korrekt att det kan leda till problem för att exempelvis konferenspresentationen blir nyhetshindrande om den sker innan patentansökan lämnas in - uppfinningen är helt enkelt inte ny längre om man redan berättat för världen hur den funkar. Däremot plockar ChatGPT inte upp den potentiella skillnaden mellan att prata med affärspartners och att prata på en konferens (prata med affärspartners kan man göra i förtroende och i så fall är det inte en offentlig presentation av uppfinningen). 

Ett betydligt större misstag är att ChatGPT hävdar att om uppfinnaren själv presenterar uppfinningen och sedan skickar in en patentansökan inom tolv månader så räknas presentationen inte som nyhetshindrande. Det hade varit rätt i en del andra länder, t.ex. USA, men inte för EPO. EPO har mycket mer restriktiva bestämmelser som säger att om du presenterar din uppfinning på en officiellt erkänd internationell utställning så räknas det inte som nyhetshindrande om du sen skickar in din ansökan inom sex månader (Artikel 55 i Europeiska Patentkonventione, om nån undrar). 

ChatGPT genererade också tre referenser till rättspraxis på det här området, men den lyckades inte alls lika väl som med de icke-tekniska delarna. Två av de tre referenserna var till fall som existerar men inte handlar om rätt saker, och en av dem var helt påhittad.

Slutsatser

ChatGPT är ingen sökmotor, och det märks. Den kan generera svar som låter vettiga och även i viss mån är användbara, t.ex. genom att hitta rätt subklass (men inte grupp) i IPC och ge förslag på synonymer till olika begrepp. Däremot är den (än så länge) inte tillförlitlig när det gäller regler och bestämmelser eller att hitta relevanta dokument och rättsfall.

Jag tror att om man ska använda ChatGPT för att underlätta t.ex. nyhetssökningar så behöver den på något sätt kopplas ihop med en sökmotor, gärna en sökmotor som är specialanpassad för att hitta patent. Den är bra på att tolka frågorna den får och är rent allmänt mycket lättare att kommunicera med än ett konventionellt sökverktyg, så kanske kan den komma att fungera som ett användargränssnitt ovanpå ett annat system som är mer tillförlitligt när det gäller fakta.

*Jag tänkte inte försöka mig på att förklara hur GPT funkar, för det är egentligen inte mitt expertområde. För den som har cirka en halvtimme över kan jag istället rekommendera den här videon av Kyle Hill. Har man mer tid och vill läsa text istället finns också Stephen Wolframs "What is Chat GPT Doing... and Why Does It Work?", som ger en introduktion både till GPT och till maskininlärning i allmänhet (dock i kombination med upprepade påståenden om att ChatGPT måste kopplas ihop med Wolframs egna produkter för att bli riktigt bra).