Boken Factfulness och trenden med handböcker i tänkande

Boken Factfulness, skriven av Hans Rosling, Anna Rosling Rönnlund och Ola Rosling, är en intressant bok. Den är ett resultat av Hans Roslings decennier av arbete med internationell hälsa, utveckling och folkbildning och den innehåller naturligtvis lättfattliga illustrationer av levnadsstandarden i olika länder, faktafrågor om tillståndet i världen och anekdoter från Roslings händelserika liv. Tio av bokens kapitel avhandlar olika tankefällor, eller "instinkter", som ställer till det för oss när vi försöker begripa oss på den värld vi lever i, som "Gapinstinkten" och "Linjärinstinkten". Varje kapitel avslutas med knep för att känna igen instinkten när man träffar på den i verkligheten och tips på hur man kan tänka för att inte själv hamna i tankefällan. Det elfte kapitlet handlar om factfulness i praktiken, vad man kan göra inom utbildning, näringsliv och media för att främja en mer faktabaserad bild av världen.

Om man bara vill recensera Factfulness kan man egentligen stanna där, vid att det är en tankeväckande och underhållande bok som kan ge nya perspektiv på världen och hjälpa en att få en mer faktabaserad världsbild. Emellertid finns det ett sammanhang, eller en trend, som Roslings bok på sätt och vis är en del av och som jag funderat en del över på den senaste tiden. Jag syftar på trenden med artiklar och böcker som ska lära oss tänka bättre.

Jag kan inte göra anspråk på att ha läst alla texter av det här slaget, men några har jag hunnit med. Förutom Factfulness är det Åsa Wikforss Alternativa Fakta (som jag dessutom recenserat här), Emma Franz Larmrapporten och Mick Wests Escaping the Rabbit Hole, som handlar om konspirationsteorier ( och som jag också recenserat, dock inte på bloggen). De här böckerna handskas alla med våra mindre rationella kognitiva skevheter, tankefällor och instinkter, även om de närmar sig dem från olika perspektiv. Författarna vill hjälpa sina läsare till en världsbild som ligger närmre den observerbara verkligheten, oavsett om det handlar om att veta hur mycket fattigdom det finns i världen, att tolka medias larm eller att genomskåda konspirationsteorier. Böckerna blir därför en sorts handböcker för den som vill skärpa sin förmåga att skilja sant från falskt eller åtminstone rimligt från orimligt.

Det är kanske bäst att jag börjar med att påpeka att jag tycker de här böckerna är bra, jag kan rekommendera dem allihop. Min fundering gäller snarare om trenden kommer att få några effekter på samhället i stort. Det är trots allt inte första gången tankefällor av olika slag är uppe till diskussion i offentligheten, de har t.ex. en framträdande plats i David Kahnemans Thinking, fast and slow från 2011, men det verkar inte vara förrän nu som de riktigt tagit plats i det allmänna medvetandet. Delvis kan detta bero på själva mängden material. Det har kommit rätt många böcker inom loppet av bara några år, samt en strid ström av artiklar, krönikor och faktagransknings-satsningar (senast jag såg en artikel av den här typen var för bara några dagar sedan). Den ökade mängden material ger också trenden en större bredd, med böcker som angriper ämnet från olika perspektiv och antagligen når fler läsare.

En annan skillnad jämfört med tidigare diskussioner är att större vikt läggs vid hur samhället påverkas av t.ex. falska nyheter. Böckerna jag nämnde ovan uppmuntrar läsaren till att påverka sin omgivning. Samtliga innehåller ett eller flera kapitel som handlar om vad man som individ kan göra - för att bli mer "factful", utvärdera information bättre eller avslöja falska nyheter. Samtliga dessa kapitel innefattar tips om hur man diskuterar med meningsmotståndare på ett bra sätt och hur man kan bära sig åt för att ändra någons uppfattning (i Escaping the Rabbit Hole så är detta till och med huvudpoängen). Så vitt jag minns har det inte alls varit lika framträdande i tidigare diskussioner kring tankefel, där har det mest varit en fråga om hur man själv drar nytta av att lära sig tänka bättre. Att problemet med kognitiva skevheter delvis formulerats om till ett gemensamt problem ökar antagligen chanserna till varaktiga effekter, eftersom det gör det lättare att till exempel propagera för mer undervisning om kritiskt tänkande i skolorna eller andra typer av utbildningsinsatser.

Båda de här skillnaderna är delvis konsekvenser av hur den här trenden svarar mot det politiska läget i världen. Flera av de här böckerna (dock inte just Factfulness) och den absoluta majorieten tidningsartiklar och krönikor i ämnet har ganska uppenbart dykt upp just nu på grund av diskussionen kring falska nyheter, som i sin tur hänger ihop med Trump, Brexit och uppgifter om påverkansoperationer mot val och folkomröstningar. Till skillnad från tidigare tillfällen när kognitiva skevheter varit på agendan finns det nu ett tydligt bevis på att stora grupper väljer bort den verklighetsbild som ges t.ex. av etablerade medier till förmån för mindre väl underbyggda källor. Det bidrar till att dessa etablerade medier fått upp ögonen för problemet.

I denna situation finns det en risk att kunskapen om tankefällor och kognitiva skevheter bara blir verktyg för att förstå varför "de andra", som inte håller med en, tänker "fel", trots att det riktigt intressanta vore om folk började vända blicken mot sina egna tankeprocesser och bli mer medvetna om sina egna svagheter. Det hjälper inte direkt att kognitiva skevheter funkar så bra som slagträ i debatter - eftersom de finns hos praktiskt taget alla människor går det alltid att hitta något fel i motståndarens argument som man kan dra fram och triumferande drämma i bordet. Att däremot granska sina egna tankegångar är inte alls lika trevligt.

Det bör sägas att de fyra böcker jag refererar till här alla poängterar att vem som helst kan falla i tankefällor. I just Factfulness illustreras detta både av att författarna redovisar hur vitt skilda grupper konsekvent svarar sämre än slumpen på deras faktafrågor och genom att flera av anekdoterna handlar om hur Hans Rosling själv trillat i tankefällor vid olika tillfällen i sitt liv. Jag hoppas bara att just denna aspekt inte faller bort om de här böckerna faktiskt leder till en attitydförändring i samhället.

För att författarna till de här böckerna hoppas på förändring är tydligt. De hoppas att vi ska bli mer källkritiska, bättre på att analysera information vi får och mer välinformerade om tillståndet i världen. Vissa vill också att journalister och andra med stort medieutrymme ska ge mediekonsumenter bättre vägledning och information för att skilja ut alternativa fakta. Det vore väldigt bra om åtminstone en del av de här sakerna faktiskt besannades.

Ändå kan jag inte låta bli att fundera över grundinställningen att våra kognitiva skevheter är avvikelser som kan korrigeras, eller åtminstone dämpas, om vi bara får mer kunskap. Vi lever i ett samhälle som i stora delar förväntar sig att vi agerar hyfsat rationellt och kan stå emot när någon siktar in sig på våra tankemässiga svaga punkter - med riktade falska nyheter à la Cambridge Analytica eller med annan riktad reklam och propaganda. Det kan visa sig att det i många fall inte är en rimlig förväntan, och då vore det intressant om uppmärksamheten kring tankefällor ledde till en omvärdering av de delar av samhället som förutsätter att vi är mer rationella än vi faktiskt verkar vara.