Konferensen var delad i tre parallella sessioner, en med fokus på avancerade nanomaterial, en med fokus på väteenergi (bränsleceller etc. alltså, inte fusion) och en med fokus på grafenteknologi. Det var den sistnämnda jag deltog i. Många av föredragen var fokuserade på experiment med och tillämpningar av grafen, snarare än den typen av teoretiska studier som jag sysslar med. Förutom grafenstudierna börjar det också bli allt vanligare att man lägger till andra material som också består av ett enda lager av atomer, men av andra grundämnen. Ett exempel som funnits med ett tag är hexagonal bornitrid, som består av bor och kväve. Ett annat exempel som växer i popularitet är molybdendisulfid, som är en halvledare och därför intressant i riktigt tunn elektronik.
Det jag personligen tyckte var mest spännande av de andra föredragen handlade dock om grafen, fast inte som vi är vana att se det. Det var Dr. Ana Neves från Exeter som berättade att de lyckats täcka tunna trådar av syntetmaterial med grafen och därmed gjort dem elektriskt ledande. Målet med detta är att framställa smarta textilier med invävd elektronik som känner av sådant som kroppstemperature och puls, eller som utgör en del i kommunikationssystem. Om detta kan fås att fungera skulle det verkligen kunna ta grafen från labbet till vardagslivet. Det verkar dock vara en bit kvar - exempelvis ställer tekniken just nu ganska höga krav på tråden som man fäster grafenet på.
