För åtskilliga månader sedan läste jag om projektet "Thrive" i en debattartikel i en tidning jag prenumererar på. Enligt artikeln skulle dokumentären "Thrive" ge möjliga svar på hur man ska kunna möta peak oil och klimatkrisen och sådant är ju alltid intressant. Efter lite googlande fick jag fatt i en trailer till dokumentären.
Trailern gav vid handen om att det hela egentligen handlade om hur intelligenta utomjordingar besökt Jorden under förhistorisk tid och lämnat efter sig ett mystiskt mönster i olika stenar. Detta mönster har på något oklart sätt inspirerat någon att bygga en maskin som ger obegränsat med gratis energi, vilket påstods kunna lösa alla mänsklighetens problem. Dessutom syntes ett antal mer eller mindre kända människor skymta förbi, några ganska respektabla och några av den typen som hävdar att världen egentligen styrs av utomjordiska ödlor.
Eftersom termodynamikens första huvudsats (energi kan inte skapas eller förintas utan bara omvandlas) och termodynamikens andra huvudsats (entropin, eller "oordningen" som den lite slarvigt brukar kallas, ökar vid alla energiomvandlingar) gör att evighetsmaskiner av det slag som presenteras i Thrive med största sannolikhet är omöjliga så var mina förhoppingar om kreativa lösningar på klimatkrisen grusade. Frågan jag ställde mig var istället om jag borde skriva en insändare till tidningen och försöka förklara varför Thrive inte innehåller några bra lösningar.
Medan jag funderade på detta googlade jag vidare och hittade bland annat en omfattande "debunking"-sida. (Jag hittade också sidor där det hävdades att reklamen för "Thrive" innehöll Illuminati-symboler och att det hela därför var ett djävulens påfund eller motsvarande. Det kanske förklarar varför filmen inte är så populär - fel estetik med tanke på målgruppen, liksom.) Jag insåg att om jag skulle prestera en replik med en chans att övertyga de som Thrive riktar sig till så skulle det ta mer tid än jag har och kräva mer plats än vad tidningen skulle kunna tänka sig att ge mig. Det verkar finnas en oerhörd misstro i de kretsarna mot alla som har med "konventionell" vetenskap att göra, vilket naturligtvis gör det svårare att få gehör för sina åsikter om man är forskare. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det inte egentligen är min plikt att gå i svaromål? Den som tror att vi löser klimatkrisen med evighetsmaskiner kommer ju inte precis att vilja acceptera mer komplicerade och obekväma, men realistiska, lösningar.
Jag är lyckligtvis inte ensam om att brottas med en eller annan variant av det här problemet. Faktum är att jag var på ett mycket intressant seminarium som arrangerades av Chalmers under Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Där diskuterades hur man ska förhålla sig till pseudovetenskap i ljuset av att olika organisationer och individer som ägnar sig åt pseudovetenskap försökt hyra in sig på Chalmers och därmed få vetenskaplig legitimitet. Här handlar det inte bara om att det tar tid att ta debatten, utan också om varumärket Chalmers: Om det associeras med pseudovetenskap kan det göra att folk misstar pseudovetenskapen för vetenskap, men det kan också på sikt försvaga varumärket. Diskussionen var förståss bredare än så och innefattade allt från argumentation i klimatdebatten till professuren i parapsykologi som inrättats i Lund. Slutsatsen var nog trots allt att det är bättre att ta debatten än att sluta sig mot omvärden, men att det vore ännu bättre om man kunde få en konstruktiv dialog och bli bättre på att kommunicera vad vetenskap är. Det höjdes också ett varningens finger mot att vara alltför snabb med att klassificera något okänt som pseudovetenskap - det är nämligen inte allt som är lika uppenbart felaktigt som historier om utomjordiska evighetsmaskiner. Ibland visar det sig ju att det som går på tvärs emot vedertagna föreställningar är sant (exempel: kvasikristaller). Det händer bara inte så ofta som vissa gärna vill tro.
En annan aspekt av detta är för övrigt frågan om var och hur man ska ta debatten. Det finns få debattforum som ger plats åt både de som försöker konstruera evighesmaskiner och de som vet varför det inte går. Det kräver en medveten ansträngning för att man över huvud taget ska kunna börja en diskussion (att jag såg artikeln som nämnde Thrive beror på att jag är intresserad av miljö - och hållbarhetsfrågor, vilket är ett område där man både kan råka på den mest seriösa vetenskap och hejdlösa konspirationsteorier).
Kanske borde jag ha skrivit något om Thrive. Kanske kommer jag att ta debatten nästa gång, för det är helt säkert inte sista gången jag stöter på något liknande. Under tiden tröstar jag mig med att jag inte är ensam om att vara osäker på hur pseudovetenskap ska hanteras, och med att göra ett tillägg i listan över favoritbloggar till höger: Ben Goldacre's Bad Science som jag hittade medan jag skrev på det här inlägget och som tar sig an dålig vetenskap i många former, framför allt relaterade till kost och medicin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar