Det finns tre inlägg på den här bloggen från det senaste halvåret som handlar om boken Science on the Verge. Varje inlägg handlar om ett kapitel i boken och en kort sammanfattning av alla tre är "kapitlet tar upp en viktig fråga, ger en tankeväcknde bakgrund och en intressant problembeskrivning, men den stora Lösningen är så kallad post-normal vetenskap och de har fortfarande inte gett nån tillfredsställande förklaring till vad det är". När jag började läsa det fjärde kapitlet slog det mig att man nog skulle kunna säga samma sak där, så det kändes lite överflödigt. Istället tänkte jag gå till källorna och försöka ta reda på vad som egentligen menas med "post-normal vetenskap" genom att gå igenom artikeln "Science for the post-normal age" av Silvio O. Funtowicz och Jerome R. Ravetz, publicerad i tidskriften Futures i september 1993.
Att på det här sättet gå över från en bok som (påstås det) är skriven för en bredare publik till en akademisk artikel är inte helt problemfritt eftersom det är ett område jag inte är insatt i. Eftersom det förmodligen är det enda vettiga sättet att faktiskt förstå vad de menar i boken kan det ändå vara värt risken att missa eller totalt missförstå något. Det jag skriver här är sist och slutligen mina personliga reflektioner.
I sin artikel målar Funtowicz och Ravetz upp en kontrast mellan traditionell vetenskap, som enligt dem domineras av reduktionism, kontroll och låg osäkerhet, och en nyare vetenskap som krävs för att hantera komplexa utmaningar och som ska domineras av holism, komplexitet och explicit formulerade värderingar. I sin beskrivning av det de kallar traditionell vetenskap tar de avstamp i Kuhns paradigmteori och framför allt i det han kallade "normal vetenskap", alltså det problemlösande kunskapsinsamlande som pågår mellan paradigmskiftena. De hävdar att denna normala vetenskap aldrig behöver handskas med metodologiska problem eller oklarheter i teoriers och metoders tillämplighet, och att man inom normal vetenskap undertrycker alla typer av osäkerhet. Dessutom påstår de att det fram tills nu varit en väl bevarad hemlighet att vetenskapliga fakta kan vara av olika kvalitet och inte alltid är lika säkra.
Jag anser att beskrivningen av normal vetenskap som rensad från osäkerhet och metodologiska problem är fundamentalt felaktig, om den ska vara en beskrivning av nutida vetenskaplig forskning. De forskare jag arbetat med eller läst artiklar av är väl medvetna om vilka felkällor och osäkerheter som kan finnas i dera mätningar, och om gränserna för hur man kan tillämpa teoretiska modeller. Funtowicz och Ravetz framställer det som att forskare bara rutinmässigt samlar data och matar in dem i standardiserade modeller för att få ut ett väntat resultat, men det skulle förvåna mig högeligen om flertalet aktiva forskare delar den bilden. Vad gäller påståendet om att kvalitetsskillnader i forskningsresultat inte varit kända så kanske det var den allmäna bilden av vetenskap 1993 (jag var i full färd med att gå i lågstadiet då, så jag vet inte) men att det skulle ha varit så inom forskarsamhället är jag mycket skeptisk till.
Alltnog, Funtowicz och Ravetz går vidare till att beskriva sin uppfattning om olika typer av vetenskaplig problemlösning. De delar in den i fyra delar rangordnade efter hur mycket osäkerhet och hur höga risker de hanterar, "grundforskning/basic research" (minst osäkerhet/risk), "tillämpad forskning", "professionell rådgivning/professional consultancy", och naturligtvis post-normal vetenskap (störst osäkerhet/risk). Av dessa fyra är "grundforskning" och "tillämpad forskning" etablerade begrepp som de har valt att omdefiniera på ett sätt som passar dem, d.v.s. så att de endast innefattar det som kanske skulle kunna motsvara deras beskrivning av "normal vetenskap". (Detta skulle alltså innebära att grundforskning aldrig innebär utvecklande av nya metoder när de gamla inte duger, och att man alltid är säker på att få ett bra resultat - något som ter sig rätt lustigt ur ett fysikerspektiv.) Författarna undantar explicit exempelvis Galileos, Darwins och Einsteins forskning från detta eftersom "revolutionerande och sant innovativ forskning naturligtvis inte hör till denna kategori."
"Professionell rådgivning" är en rätt märklig kategori. Här släpper författarna in alla de metodproblem och avvägningar som de anser inte får plats i "grundforskning" eller "tillämpad forskning", samtidigt som de begränsar kategorin till forskning på uppdrag av en bestämd arbetsgivare (företag eller myndighet). De visar också på ökade risker, t.ex. att ett felaktigt beslut av någon i den här kategorin kan skada människor eller förstöra karriärer. Exemplen de tar upp rör praktiserande läkare, arkitekter och ingenjörer. Detta är lite förbryllande eftersom samtliga dessa yrkesgrupper tillämpar vetenskapliga rön, men inte nödvändigtvis måste bedriva forskning.
Slutligen har vi då post-normal vetenskap, där riskerna är enorma (klimathot och miljöförstöring) och osäkerheten även omfattar etiska och moraliska spörsmål. Här diskuterar författarna två av sina huvudpoänger, nämligen relationen mellan fakta och värderingar och principen om utvidgat deltagande ("extended peer groups", försök översätta den om ni kan).
Relationen mellan fakta och värderingar i post-normal vetenskap kan enligt författarna formuleras på två sätt: Antingen har värderingar blivit viktigare än fakta eftersom det är värderingsdrivna beteendeförändringar som kan motverka t.ex. klimatförändringar, eller så har gränserna mellan fakta och värderingar helt suddats ut. Argumentet för det senare verkar vara att både fakta och etik är osäkra i den typ av situationer och problem som post-normal vetenskap appliceras på.
Ett problem jag ser med ovanstående är den kvalitativa skillnaden mellan en beskrivande utsaga om världen, t.ex. "effekterna av klimatförändringar kan leda till fler krig" eller "krig orsakar enorma skador på människor och samhällen" (fakta) och en uppfattning om vad som är önskvärt/moraliskt, t.ex. "enorma skador på människor och samhällen är dåligt" (som jag skulle säga är en värdering, om än rätt okontroversiell). Funtowicz och Ravetz presenterar inga övertygande argument för att fakta och värderingar inte går att skilja åt. Det är också oklart varför de ena är viktigare än de andra när vi pratar åtgärder mot till exempel klimatförändringar. Vi behöver fakta för att få en uppfattning om vad som kan hända och vilka åtgärder som kan vara effektiva, och våra värderingar kan säga oss vilka åtgärder som är önskvärda eller politiskt genomförbara.
Sen var det "extended peer groups". Idén, som är den del av post-normal vetenskap jag tycker är mest intressant, är att bredare grupper behöver bli involverade i att kontrollera kvaliteten på vetenskapliga resultat. Exemplen som framför allt tas upp är människor som drabbas av utsläpp, miljöförstörelse eller tidigare okända sjukdomar. Dessa grupper anses ha besitta värdefull information i form av "utvidgade fakta", t.ex. anekdoter ("They will also have 'extended facts', including
anecdotes, informal surveys, and official information published by
inofficial means.").
Här saknar jag verkligen en diskussion kring exakt hur man använder sådan "utvidgad fakta" för att få en bättre bild av verkligheten och fatta bättre beslut. Jag anser att den typen av information borde kunna fungera som underlag till mer djupgående och mer kontrollerade studier, men inte ska behandlas på samma sätt som vetenskapliga resultat. Det beror inte på att det ena presenteras av icke-experter och det andra av forskare, utan på att den vetenskapliga metoden hjälper oss att undvika en hel del av de fallgropar vi alla lätt hamnar i när vi ska tolka anekdoter eller dra slutsatser från vad vi hört när vi pratat med folk om ett problem. Tyvärr tror jag inte att detta är vad Funtowicz och Ravetz menar, eftersom de tar upp så kallad komplementär medicin (traditionell medicin kombinerat med alternativa behandlingar utan vetenskapligt bekräftad effekt) som ett positivt exempel.
Slutligen, några ord om författarnas allmänna attityd till vetenskap, som verkar vara genomgående negativ. Precis som i boken Science on the Verge använder de värdeladdade uttryck i vad som borde varit neutrala beskrivningar (de hävdar t.ex. att så kallad "normal vetenskap" är anti-intellektuell och antyder att den är lika dogmatisk som religiös extremism). Detta i kombination med den förvånande bristen på referenser gör att jag har svårt att ta författarna på allvar. De har konstruerat en modell av "normal vetenskap" som är fundamentalt oapplicerbar på mycket av den forskning som faktiskt bedrivs, bortser från de aspekter av akademisk forskning som inte passar dem, blandar ihop viktiga begrepp utan att argumentera för det, och för grunda och förenklade resonemang kring sina huvudpoänger. Det är möjligt att problemen de beskriver behöver en lösning, men den behöver i så fall vara betydligt mer genomtänkt.
