Tillgången till forskningsresultat är uppe till diskussion igen, åtminstone i USA där New York Times skriver om en ung forskare från Kazakstan som blivit stämd av förlaget Elsevier efter att ha gjort stora mängder vetenskapliga artiklar tillgängliga för vem som helst via nätet. Förlaget anser naturligtvis att detta är helt fel, och att det höga priset på deras prenumerationer är väl motiverat. Det är dock många som inte håller med dem, inklusive personer som inte anser att forskaren från Kazakstan agerat rätt. Varför?
Vetenskapliga artiklar skiljer sig från annat publicerat material på ett antal sätt. En sak som är viktig i det här sammanhanget är hur de produceras. Forskare får inte betalt för att publicera sina artiklar i en viss tidskrift, snarare kan man få betala en avgift om man t.ex. vill ha färgfigurer i en artikel. De andra forskare som kvalitetsgranskar artikeln innan publicering, s.k. peer review, får inte betalt för det. Påfallande ofta är också tidskriftens redaktörer forskare som inte får betalt för att vara redaktörer. Däremot måste samtliga - författare, granskare, och alla andra intresserade - betala en rejäl summa till förlaget om de vill ha tillgång till artikeln efter publicering. Enstaka artiklar kan kosta runt 30 dollar, eller 250 kr. Det är lätt att tycka att det låter lite väl mycket, särskilt med tanke på att hantering och publicering av manuskript mestadels sker elektroniskt.
Å andra sidan, vad är alternativet? Forskare måste ju kommunicera sina resultat på något sätt, helst i tidskrifter med gott rykte och hög impact factor. Det alternativ som ofta framhålls är open access, tidskrifter som gör sitt innehåll tillgängligt för alla utan kostnad. Sådana tidskrifter kan vara ett steg i rätt riktning, men de har också problem. Exempelvis tar de ofta ut en ganska hög avgift av artikelförfattaren för att bekosta publiceringen, vilket kan göra det svårt för mindre universitet eller underfinansierade forskare att publicera i dem. De har också fört med sig en svans av skräptidskrifter som helt enkelt tar betalt för att publicera en artikel utan kvalitetsgranskning (så kallad predatory open access publishing). Dessutom har även seriösa open access-tidskrifter ofta låg impact factor, åtminstone än så länge.
I slutändan hoppas jag att man kan lösa problemen med open access och att det blir den vanligaste formen av publicering i framtiden (en förhoppning som verkar delas av Vetenskapsrådet, som kräver att de som får anslag från dem ska publicera sina resultat med open access). Friare tillgång till forskningsresultat gör det lättare att forska, eftersom man inte begränsas på samma sätt av vad ens universitetsbibliotek har råd att prenumerera på.
En annan stor fördel med open access skulle vara att göra forskningsresultat tillgängliga för allmänheten på ett helt annat sätt än idag. Säg till exempel att din lokala dagstidning trumpetar ut att en vetenskaplig studie visar att kaffe botar cancer. Du blir lite fundersam och vill kolla upp vad som står i den vetenskapliga artikeln där studien presenteras, men du hittar bara sammanfattningen på nätet. Sammanfattningen eller abstract är väl i och för sig bra, men kan vara missledande (min personliga erfarenhet är att ju sämre studie, desto mer missvisande abstract). Själva artikeln kostar flera hundra spänn.
Visst vore det bra med mer open access?
