Det har varit synnerligen tyst på den här bloggen de senaste månaderna, och det kommer antagligen att vara ganska tyst i fortsättningen också. Anledningen till det är att jag jobbar med att få klart de sista artiklarna och skriva en avhandling. Den näst sista artikeln skickade jag in till en tidskrift i går, en ogranskad gratisversion dyker för övrigt upp på Arxiv i morgon om det är någon som är intresserad.
Apropå avhandlingen så är en av de trevliga sakerna med skrivandet att man lär sig nya saker. Det kan handla om att man börjar förstå sitt ämnesområde bättre när man måste förklara det i text, men också om att man måste läsa på om intressanta saker som andra har gjort. Till exempel denna artikel i tidskriften Nature, som beskriver hur grafen kan användas i bränsleceller. Grafen, det en atom tjocka supermaterialet, är känt för att vara ogenomträngligt för allt. Inte ens heliumatomer eller vätemolekyler kommer igenom. Om man däremot joniserar väteatomen, d.v.s. tar bort dess elektron, så kommer den tydligen igenom. Detta innebär att grafen skulle kunna funka som en oerhört tunn och effektiv elektrolyt. Alltså, det skulle fylla ungefär samma funktion som vi hoppas att mitt andra favoritmaterial, bariumzirkonat, ska kunna göra.
Kanske skulle jag ha satsat på grafen redan från början.
